Lärarna ser skolan på ett sätt – inifrån. Det vill säga, verklighetens skola. Medan omvärlden inklusive media och ämnesexperter beskådar skolan utifrån.
Politikerna kör sitt spel och ansvariga tjänstemän är bundna till sina ramverk. Men vad är egentligen sanningen om skolan? När fick lärarna höra omvärlden säga: ”Ni är ju proffsen, ni vet vad som gäller och vad som behöver göras och gör det!”
De professionella lärarna som undervisar i klassrummen varenda dag har utvecklingstankar och idéer till förbättringar men tiden för sådant engagemang på arbetstid finns oftast inte.
De lärarröster som finns, tar sig sällan fram genom systemet till beslutande politiker och tjänstemän. Åtminstone inte till den grad att det ger några förändringar i skolan. De otaliga omstruktureringarna sker ständigt över huvudet på lärarkåren och skapar inget av bestående värde. Det som verkligen ger effekt handlar inte om organisation utan om vad som sker i klassrummet. Det vet alla lärare.
Dagligen får vi i medierna ta del av olika problembeskrivningar kring den svenska skolan, om undermåliga lärare samt dalande resultat.
Många föräldrar och elever påverkas av den negativa beskrivningen på så vis att man utvecklar en misstänksamhet och ett bristande förtroende för skolan.
Allt detta lyfter inte en redan belastad arbetsmoral bland lärarna och gynnar varken eleverna eller deras lärande. Vi behöver visa upp det som fungerar i stället. Bättre synliggörande av goda exempel och inspirerande insatser i skolan. Få vill bli lärare i dag, detta världens bästa jobb, när bara det eländiga trummas ut med förödande frenesi? De finns där ute, lärarna som lyckas nå eleverna, väcka deras lust till kunskap och uppvisa otroliga resultat.
Bra lärare som visar upp sig själva som goda förebilder så att eleverna själva kan drömma om att själva bli lärare i framtiden.
Vår egen beskrivning av det centrala problemområdet i skolan:
Lärarnas arbetstid har sedan lång tid splittrats upp. Verklighetens lärare får i dag arbeta med sysslor som egentligen tillhör andra yrkesgrupper som exempelvis kuratorer, psykologer, vaktmästare, städ, IT-stöd, skolvärdinnor, administratörer. Avsaknaden av vikarie när kollegan är sjuk tillhör det normala. Därtill pålagda administrativa uppgifter som inte gynnar den pedagogiska friheten utan tvingar in läraren i ett kontrollsystem som saknar motstycke.
Tiden för att planera, genomföra och efterarbeta lektionsinnehåll samt ha en levande dialog med elever och kollegor har krympts till det minimala.
Här är våra utvecklingsförslag:
- Låt oss lärare få ägna vår tid åt det vi är bra på – att undervisa och leda barn/elever till eget ansvarstagande, det vill säga lärande som gagnar eleverna mest.
- Låt oss få vettiga arbetsvillkor så vi kan behålla och rekrytera bra kollegor.
- Visa upp goda lärarexempel och presentera dessa för omvärlden.
- Höj medvetenheten bland elevernas föräldrar. Föräldrapåverkan är stark och när de säger ”matte är svårt”, ”NO är inget för mig” så ger det tydliga signaler till barnen.
- Relationen mellan föräldrar och skola är viktig. Rimliga krav behöver ställas på skolan och på föräldrarna.
- Språket är viktigt för all undervisning och därmed också för No/Tk-undervisningen. Om eleven har låg läsförståelse i svenska slår detta igenom i bland annat NO-resultaten. Språkbruket i proven spelar dessutom stor roll och det skiljer sig avsevärt mellan språket bland eleverna och språket i proven från Skolverket.
När vi lärare med god erfarenhet och insyn i skolarbetet tittar på hur elevers kunskaper mäts ställer vi också frågan vad undersökningar som till exempel Pisa egentligen visar.
Vi är benägna att hålla med om att kunskapsnivåerna i skolämnen som svenska och matematik har sänkts, vi kan också peka på varför det blivit så. Funderingar kring vad som är kunskap och hur man mäter kunskap, blir återigen aktuella. Men vi kan också se att våra elever utvecklat andra förmågor som dessa mätningar inte förmår att undersöka. Exempel på sådana förmågor är social kompetens, kritiskt tänkande, simultankapacitet, samarbetsförmåga, tänka utanför ramarna, problembaserat lärande, IT-kompetens. Resultat av de nationella proven används ganska ofta av medierna och andra som ett jämförelseverktyg på framgång skolor och kommuner emellan. Vi hävdar att användandet av provresultaten som jämförelseverktyg är direkt felvisande, då så många variabler spelar in på resultaten och förutsättningarna är så olika.
Det finns en stor kompetens i den lärarkår som arbetar ute i våra för-, grund- och gymnasieskolor. Den måste tas tillvara och tillåtas att växa genom vidarutbildning.
Behovet av fortbildning är alltid stort eftersom kunskap är något dynamiskt som ändras hela tiden. Fler behöver dessutom bli lärare i vårt land, inte minst inom No/Tk. Trötta lärare, outbildade lärare och tomma lärarutbildningar är ett större hot mot Sverige än mycket annat. Engagerade lärare med spelrum för sina pedagogiska skickligheter är vad som krävs för att stärka och utveckla kunskapsnationen Sverige.
I lärarkåren finns erfarenheter och åsikter som baserar sig på verkligheten i skolan. Här finns förslagen på förändring och utveckling inom räckhåll. Är ni beredda att lyssna på lärarna?
TekNat-nätverket inom Forum för samverkan genom nätverksledarna
Sami Vihriälä
Johnny Häger
Uppsala universitet.
Fotnot: TekNat samlar NO- och tekniklärare från grundskola och gymnasieskola från Uppsalaregionen tillsammans med representanter från Uppsala universitet.