Det är glädjande att läsa hur kristdemokraterna Emma Henriksson och Irene Oskarsson (UNT 27/8) vill att Sverige ska sluta leva på gamla meriter och börja visa ledarskap i klimatfrågan. Det är hoppfullt att de nu argumenterar för förslag som de tidigare röstat mot i riksdagen. Men det är typiskt att de förslag de för fram främst handlar om vad EU borde göra.

Med en brasklapp för Moderaterna och Sverigedemokraterna så tycks alla vara rörande överens om att EU borde skärpa sin klimatpolitik. Men om Sverige ska visa ledarskap i klimatfrågan kan vi inte bara peka på att EU borde göra mer – vi måste göra mer själva också.

I dag är Sverige inte den förebild vi har så goda förutsättningar för att vara. Miljöforskare varnar för att Sverige halkar efter: att andra länder inte bara sprungit ikapp utan rentav sprungit om oss när det gäller att utveckla ny klimatsmart teknik. Sverige var tidigt en föregångare på klimatområdet, men i mitten av 2000-talet sänkte Sverige sina ambitioner.

Om Sverige ska återta ledartröjan duger det inte att basera klimatpolitiken på kreativ bokföring för att slippa göra något här och nu. Då behöver vi samma ordning och reda som vi kräver i ekonomin – en klimatlag på samma sätt som vi har en budgetlag.

Med en sådan har Storbritannien framgångsrikt lyckats minska sina utsläpp. Där har politikerna enats om långsiktiga mål och en utsläppsbana för att nå dit, som politikerna sen är skyldiga att följa. Hur man når dit kan se olika ut beroende på politisk inriktning, men lika lite som man kan trixa med budgeten får man trixa med utsläppen, och på samma sätt som budgeten måste gå ihop i slutändan så måste utsläppen gå ned i slutändan.

När klimatpolitiken går från fluffiga visioner till riktiga åtgärder vågar människor investera i den gröna omställningen. Med en bred politisk uppslutning kring en klimatlag kan vi åter visa ledarskap i klimatfrågan.

Helena Leander

Riksdagsledamot (MP) och miljöpolitisk talesperson

UNT 28/8 2013