Under sommaren har stadens yttre delar varit drabbade av en del oroligheter. Det har rapporterats om stenkastning i Gottsunda, småbränder i Gränby och vandalisering i Storvreta. I vissa fall har det även uppstått debatt kring vilka åtgärder som bör vidtas, vilket är mycket positivt. För stadens utveckling framåt krävs att idéer stöts och blöts. Men en stadsdel som det varit desto tystare om, som så ofta annars, är Sävja.
Tyvärr har vandalisering varit en del av sommaren här också. Busskurer, stadsdelens enda postlåda och ett stort antal rutor på såväl vårdcentralen och det nybyggda kulturcentret har den senaste tiden blivit förstörda. Det är mycket tråkigt att se i en stadsdel som flera år varit förskonad från detta. Paralleller kan dras till tiden kring oroligheterna år 2013, som slutade med att biblioteket brändes ner.
Biblioteksbranden blev då droppen som ledde till en rad positiva förändringar, bland annat sattes äntligen spaden i marken för det kulturcentrum som pratats om i flera år. Det blev ett fantanstiskt fint bygge som skulle skapa förutsättningar att ge unga en betydelsefull fritid och öka hela folklivet i den tidigare så händelsefattiga stadsdelen.
Men den efterlängtade kulturcentrumsatsningen blev tyvärr inte det lyft som vi hade hoppats på. Det är ofta relativt tomt när man besöker det, och känns knappast som den “mötesplats mellan olika generationer och kulturer” som visionen utmålar.
Öppettiderna är också väldigt begränsade, centret är stängt stora delar av kvällar och helger och speciellt nu på sommaren. Just dessa tider befinner sig folk ofta på torget utanför, ett tydligt tecken att det är då som efterfrågan på sysselsättning finns.
Utbudet av aktiviteter som finns när kulturcentrum väl är öppet är också en besvikelse. Av vad det går att läsa i katalogen på hemsidan finns inte en enda riktad till personer över 19 år, och det allra mesta har småbarn eller pensionärer som målgrupp. Inget ont med sagostunder och syjuntor, men det är oftast inte dessa grupper som krossar glasrutor när de inte har något att göra.
Givetvis är inte bristen på aktiviteter i kulturcentrum den enda orsaken till den tråkiga händelseutvecklingen. En skola, arbetsmarknad och ett samhälle som sviker är självklart också bidragande orsaker till social oro och det är en debatt långt mycket större än vad som får plats i den här artikeln. Det jag vill lyfta fram är att kulturcentrum skulle kunna vara en mycket större del av lösningen än det är idag.
För ett levande stadsdelscentrum är också en viktig del av integrationen. En livfull stadsdel med en tydlig identitet och ett utbud av aktiviteter som gör att man inte behöver åka in till centrum för att sysselsätta sig kommer också att kännas som en starkare del av staden och inte bara en periferi. I dessa tider av stor inflyttning är det viktigare än någonsin att vi inte låter någon del av staden halka efter.
Jag vänder mig nu både till de politiker som är ansvariga för finansieringen och de anställda ansvariga för verksamheten på kulturcentrum. Varför gör ni inte mer? Mota problemet medan det fortfarande är litet. Några krossade glasrutor kostar pengar men inte mycket mer. Men det är ett symptom på att allt inte står rätt till. I ett samhälle där alla människor känner att de har en plats och deras potential och driv tas tillvara vill ingen vandalisera det gemensamma.
Det vore otroligt onödigt att låta de miljoner som satsades på kulturcentrumbygget gå förlorade. En punktinsats kommer inte att skapa bestående förändring. Det krävs helhjärtade satsningar och helhetstänk om Sävja ska bli den trygga och livfulla stadsdel vi vill.
Mitt älskade Sävja är fortfarande inte en stadsdel där man behöver känna sig otrygg när man går hem om kvällarna, låt det fortsätta vara så.
Andrea Byding
Språkrör Grön Ungdom Uppsala och Sävjabo