Samordning kring varje enskild patient inom landstingets olika delar tillsammans med kommunala och myndigheters olika verksamheter är av största vikt. (Det är lag på Samordnad Individuell Plan sedan 2010.) Väldigt få så kallade SIPar görs.

Affektiva enheten (och kanske fler enheter) behöver få ett ordentligt ekonomiskt tillskott under en period. Om det inte finns sjuksköterskor och läkare att få tag i får man vara kreativ och anställa andra kategorier av personal som kan vara till hjälp och avlasta den befintliga.

Varför inte utbilda och anställa Peer Supporters? (Patienter och anhöriga med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som mår bra och som kan bidra med kunskap och hopp.) Att ändra arbetssättet med patienter och anhöriga samt att få till samordning tar tid. I den situation som råder nu känns det inte troligt att det går att genomföra och därför menar jag att extra ekonomiska resurser verkligen behövs för att komma tillrätta med problemen.

Artikelbild

UNT 21/8

Jag har förtroende för att psykiatrins ledning och personal både vill och kan göra det som krävs om de bara ges rimliga möjlig­heter till det.

Snälla politiker, agera!.