Som fritidspolitiker i en kommunal nämnd med ansvar för skolan möter jag lärare och rektorer som brottas med hur allt fler olika administrativa sysslor ska lösas. Sysslor som var för sig kan verka fullt rimliga men när man lägger ihop dem tar alltför mycket tid från skolans och lärarnas huvuduppdrag, nämligen att se sina elever och stödja dem i deras utveckling mot skolans mål. Lärares arbetsdag går i dag åt till så mycket annat än att förbereda och utveckla undervisningen och ge varje elev just den tid hon behöver.

Lärare och rektorer upplever alltmer stress, men det är sällan eleverna som gör dem stressade. I stället är det skolornas administrativa börda som vuxit. Kan vi minska den, så kan vi istället uppvärdera lärarnas möjligheter till förberedelser, den individuella uppföljningen, att dröja sig kvar i klassrummet när det är dags för rast, att sitta ned och ta ett extra samtal med den elev som behöver det.

En del av den ökade administrationen kommer från allt mer detaljerade krav på dokumentation och uppföljning. Inte sällan görs detta i dubbel bemärkelse där både stat, kommun och enskild huvudman vill följa upp utvecklingen, samla in statistik och säkerställa att lagar, regler och föreskrifter efterlevs. Dessvärre så är det också så att kommunen själv genom sina olika organisatoriska enheter samlar in snarlik information från både uppdragsnämnderna och utförarnämnden Vård och Bildning.

Att den överdrivna byråkratiseringen av skolan inte är hållbar är jag inte först med att uppmärksamma. Lärarnas fackförbund har lyft frågan under flera års tid, politiker på riksnivå, till exempel Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har också gjort det. För någon vecka sedan var utbildningsminister Jan Björklund på besök här i Uppsala och aviserade en översyn av lagstiftningen.

Det som främst lyfts fram som en förenkling är att skriftliga omdömen till eleverna kan tas bort under de år som eleverna får betyg. Det kan dock diskuteras. De skriftliga omdömena i olika ämneskunskaper ger eleverna viktig feedback om vad de är bra på, vad de är mindre bra på och vad de kan förbättra. Jag är stark förespråkare för mindre byråkrati, frågan är bara om just den här förenklingen kan göra eleverna en otjänst.

Dokumentationen som vi uppdrar åt våra lärare att göra måste i första hand syfta till att stärka och stödja eleven i deras lärande. Först i andra hand ska den handla om att förse myndigheter och politiker med statistik. Det är inte rimligt att vi följer upp samma sak från flera olika håll. Det tar onödig tid och signalerar helt fel saker till de lärare som arbetar på våra skolor.

Kraven på dokumentation i skollagen och samordningen av de statliga myndigheternas uppföljningar bör renodlas. Som kommunpolitiker ser vi också att en del kan göras på huvudmannanivå. Jag har lagt ett förslag till kommunfullmäktige att Uppsala kommun ska göra en översyn av vilka lokala administrativa arbetsuppgifter som kan rensas från skolan. Framförallt ska inte stat och kommun följa upp samma saker. Ett delförslag är att göra en uppmaning till de enskilda lärarna och lärarfacken att själva rapportera in vilka administrativa rutiner de vill ta bort eller förändra.

Lärare kan följa sina elevers kunskapsutveckling, kan berätta hur det går och vilka stödinsatser som behövs utan att vi behöver detaljstyra hur det ska gå till från politiskt håll. Ska fler elever nå målen är det inte mer administration som krävs utan att lärare får mer tid för sina elever.

Frida Johnsson
ledamot i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden (MP)
UNT 26/2 2013