Sommarens extremväder borde ha medfört att det står klart för alla att klimatpolitiken måste vässas ytterligare.

En koldioxidskatt som betalas tillbaka fullt ut skulle kunna vara det Alexanderhugg som får omställningen att ske i den takt som är nödvändig.

Sverige har i dag ledartröjan i den globala klimatpolitiken, och i de internationella

jämförelser som görs mellan klimatarbetet i olika länder är Sverige ohotad etta. Denna position har vi tack vare en mängd nödvändiga beslut. Globalt bidrar Sverige med mest resurser per capita till FN:s gröna fond. Nationellt får både kommuner genom Klimatklivet, privatpersoner genom exempelvis solcellsstödet, och industrin genom Industriklivet stöd för att ställa om tack vare en kraftig satsning i statsbudgeten. Därtill har bensinskatt höjts och en ny klimatskatt på flyg införts. För att bara nämna några exempel.

Men de klimatförändringar vi nu ser tydligt i världen, i form av extremväder, torka och översvämningar, visar att omställningstakten måste gå snabbare.

Vi kan inte vänta på att ny teknik ska lösa situationen i morgon. Vi måste agera nu. Det mest effektiva sättet att driva på för en avveckling av fossila bränslen är koldioxidskatt. Här finns inspiration att hämta från en modell som införts i British Columbia i Kanada: en koldioxidavgift som sedan går tillbaka till medborgarna.

Avgiften bör inledningsvis sättas lågt, men med en i förväg beslutad årlig uppräkning. Med tydliga långsiktiga spelregler kan alla anpassa sig utifrån kommande koldioxidavgifter och genomföra investeringar i den takt de blir lönsamma.

Enligt WTO-reglerna får ett land som inför en koldioxidskatt göra undantag för exportindustrin och även lägga en motsvarande koldioxidskatt på varor som producerats i ett land utan koldioxidskatt, så att varor från sådana länder inte får oskäliga prisfördelar. Genom att utnyttja de möjligheterna kan en situation där inhemsk produktion konkurreras ut av importerade varor undvikas.

Det finns flera konkreta fördelar med en konstruktion av en koldioxidavgift som helt och fullt betalas tillbaka till medborgarna.

1) För det första ger det en tydlig fördelningspolitisk effekt. Alla medborgare får samma summa tillbaka. Samtidigt kan personer med högre inkomster förväntas ha haft högre utsläpp av koldioxid och därmed också betalat högre koldioxidavgift. Den som har lägre inkomster har ofta utsläpp som är lägre än genomsnittet, och får då tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift.

2) För det andra ger det ett mycket starkt incitament att minska de egna koldioxidutsläppen. Den som har ett utsläpp som är lägre än genomsnittet får tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift, vilket kan motivera till att göra fler beslut som minskar klimatpåverkan, till exempel byta till biogasbil eller sätta upp solceller på taket.

3) För det tredje, men kanske viktigast, bör det gå att skapa politisk enighet för en sådan grön skatteväxling. Genom att skatten återbetalas fullt ut ökar inte skattetrycket, samtidigt som reformen passar både partier som förespråkar stärkt fördelningspolitik och partier som förespråkar ökade möjligheter till egna val. Klimatet kan inte vänta och därför behöver vi kraftfulla förslag som har potential att genomföras här och nu, som andra länder samtidigt med lätthet kan kopiera. En klimatskatt som betalas tillbaka till medborgarna är precis en sådan åtgärd.

Niclas Malmberg, riksdagsledamot (MP)

Andrea Byding, riksdagskandidat (MP)