”Sverige behöver fler unga som utbildar sig inom teknik och naturvetenskap.” ”Sverige behöver fler civilingenjörer”. Dessa uppmaningar, som länge har hörts i offentligheten, har lett till att fler studieplatser skapats och till att en mängd olika satsningar i syfte att öka barns och ungas intresse för teknik och naturvetenskap genomförts. Detta har gett effekt och idag ser vi ett ökat söktryck på en rad utbildningar, vilket vi hoppas håller i sig.

Förväntningarna på lärosätena från omvärlden är stora. Svenska företag vill ha kompetent personal snabbt och finns den inte här så letar man på annat håll i världen. Liksom företagande är utbildning idag verksamhet på en global marknad. Många länder, inte minst i Asien, satsar stort på högre utbildning och forskning och ett företag utvecklar verksamheten där förutsättningarna är bäst. Inte minst gäller det tillgången till välutbildad arbetskraft. Därmed är utbildningar av hög klass inom teknik och naturvetenskap centralt för Sveriges konkurrenskraft.

Men att utbilda fler får inte göras på bekostnad av kvalitén. Det måste finnas utrymme att se båda behoven.

För samtidigt som antalet ökat har den ersättning som lärosätena får för varje studieplats kontinuerligt urholkats i förhållande till kostnadsindex under den senaste 20-årsperioden, till exempel så har lönekostnadsindex för statsanställda ökat 103 procent senast 20-årsperioden medan statens ersättning per student inom teknik och naturvetenskap endast ökat med 35 procent under motsvarande period. Fler än vi har påpekat detta, men för oss som är verksamma inom teknik och naturvetenskap är det uppenbart att våra särskilda utmaningar kommit i skymundan i den offentliga diskussionen. Och vi börjar raskt närma oss smärtgränsen för hur lite varje student får ”kosta” att utbilda.

Vi menar att det innebär extra stora utmaningar att skära i kostnaderna inom de teknisk-naturvetenskapliga utbildningarna – och att konsekvenserna om vi förlorar i internationell konkurrenskraft på sikt blir kostsamma. För en fullgod utbildning krävs till att börja med lärare. Ökad administration och stillastående prislapp för en utbildningsplats har drabbat fler än oss. Den schemalagda tiden är fortfarande hög, men lärarkontakten har minskat – det går fler studenter på varje lärare.

IT-pedagogik och storföreläsningar fungerar för vissa moment, men vi kan inte ta bort all lärarkontakt med studenterna. Vi vet att studenternas kunskap utvecklas bäst i dialog med lärare och med lärare som har tid och förmåga att utveckla och genomföra studentaktiverande undervisning, exempelvis i projektform med kvalificerad handledning.

Våra utbildningar innehåller också ett stort antal nödvändiga praktiska moment, i laboratorier och i fält. Vi kan inte utbilda med föråldrad laboratorieutrustning som ingen längre använder och det går inte att laborera utan förbrukningsmaterial. Den tekniska utrustningen föråldras och blir alltmer avancerad och kostsam, både i inköp och i drift. Det krävs särskilda lokaler med i många fall dyr utrustning i flera upplagor för olika moment. Lokalernas fasta inredning och speciella karaktär gör oss också helt bundna vid dem, vi kan inte välja en annan billigare undervisningslokal. Vi måste också möta säkerhetskraven, vilket både kräver små undervisningsgrupper i laboratoriemiljön och särskild utrustning. Även om vi låter framtida arbetsgivare ta ansvar för nödvändig kompetensutveckling på nyare utrusning, så måste vi tillgodose nödvändiga grunder.

Vi är fullt medvetna om att pengar inte löser allt och att man både kan spara pengar och vinna i kvalitet på att se över verksamheten och hitta nya smarta lösningar.

Under en lång rad av år har detta varit vårt fokus. Vi har hittat smarta sätt att använda lärartiden effektivt, vi har sett över olika behov i undervisningen och prioriterat. Våra utbildningar håller överlag hög kvalité, men ska Sveriges naturvetare och ingenjörer fortsätta ha den kompetens de förväntas ha efter examen finns det en vägs ände för effektivitetsivern.

Jakten på kostnader inom utbildningen har placerat oss på tunn is, en spricka kan ge irreversibla effekter. Förväntningarna på utbildningarnas kvalitet minskar inte. Tvärtom har det funnits ett starkt tryck från statsmakterna att hålla en hög kvalitet. Inom vissa områden innebär detta en ständig förnyelse av hela utbildningen i betydligt snabbare takt än inom andra områden. Inom exempelvis IT-utbildningarna utvecklas hela kurser fortlöpande. Hela innehållet görs om – ett behov som föds av teknikutvecklingen i stort.

Vi vill vara med och bidra till att Sverige är internationellt konkurrenskraftigt även i framtiden. Att ge oss realistiska förutsättningar att utbilda våra studenter är ett första nödvändigt steg.

Lyckas vi inte attrahera, behålla och utbilda våra studenter till dagens och framtidens arbetsmarknad innebär det ett allvarligt problem för våra globalt konkurrensutsatta teknikföretag och för hela Sveriges tillväxt och framtid. Stoppa urholkningen av utbildningsprislapparna och rusta oss istället för framtida utmaningar och möjligheter.

Elisabet Ahlberg

dekan, Göteborgs universitet

Björn Arvidsson

dekan, Fakulteten för hälsa, naturvetenskap och teknik, Karlstads universitet

Stefan Bengtsson

rektor, Chalmers

Peter Gudmundson

rektor, Kungliga Tekniska högskolan

Anders Karlhede

vicerektor för det naturvetenskapliga området, Stockholms universitet

Roland Larsson

dekan Tekniska fakulteten, Luleå tekniska universitet

Åsa Rasmuson Lestander

dekan, Teknisk naturvetenskaplig fakultet, Umeå universitet

Lene Martin

dekan, Mälardalens högskola

Ian A Nicholls

dekan Fakulteten för hälso- och livsvetenskap, Linnéuniversitetet

Hans-Erik Nilsson

dekan, Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier, Mittuniversitetet

Ulf Nilsson

dekan, Tekniska högskolan vid Linköpings universitet

Eva Pettersson

vicerektor, Blekinge tekniska högskola

Thorsteinn Rögnvaldsson

prorektor, Högskolan i Halmstad

Olov Sterner

dekan, Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet

Åke Strid

dekan, Fakulteten för ekonomi-, natur- och teknikvetenskap, Örebro universitet

Johan Tysk

dekan, Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet

Viktor Öwall

rektor, Lunds tekniska högskola