KOMMENTAR till Johan Carlfors och Matthias Lantz insändare 18/8 respektive 20/8.
Utsläppen från svenska kärntekniska anläggningar ligger långt under de gränsvärden som är satta för att skydda människor och miljö från skadliga effekter av strålning. Strålsäkerhetsmyndigheten kräver att anläggningarna alltid arbetar för att förebygga och minska utsläppen. Vi reglerar hur stora utsläppen från de kärntekniska anläggningarna får vara, hur de ska mätas och rapporteras. Dessutom granskar och inspekterar vi anläggningarna regelbundet.
Precis som Johan Carlfors skriver har utsläppen av radioaktiva ämnen från svenska kärntekniska anläggningar varit relativt höga vid en internationell jämförelse, något som bland andra Strålsäkerhetsmyndigheten har uppmärksammat. Men de svenska utsläppen minskar och närmar sig nu europeisk genomsnittsnivå. Utsläppen har också hela tiden legat långt under de gränsvärden som finns. Gränsvärdena har satts med god marginal i syfte att skydda människa och miljö från skadliga effekter av strålning.
Under senare år har kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn arbetat med att modernisera anläggningarna och höja effekten. Med anledning av det har myndigheten granskat frågor som gäller utsläpp och ställt krav på att bästa möjliga teknik ska användas för att utsläppen ska minskas ytterligare. Det har lett till att utsläppen av radioaktiva ämnen har minskat under senare år.
Strålsäkerhetsmyndigheten har uppmärksammat att utsläppen från Studsvik tidigare år har legat på en relativt hög nivå i jämförelse med andra kärntekniska anläggningar, även om utsläppen har varit långt under gällande gränsvärden. Vi har ifrågasatt om bästa möjliga teknik används för att minska utsläppen och krävt att ett åtgärdsprogram tas fram för att komma till rätta med detta.
Det stämmer att Östersjön är det hav som har de högsta koncentrationerna av Cesium-137, men precis som Mattias Lantz påpekar är orsaken till detta olyckan i Tjernobyl 1986 och inte utsläppen från de kärntekniska anläggningarna runt Östersjön, vilka ger ett mycket litet bidrag. Halterna av Cesium-137 i Östersjöns vatten minskar också. Om 10 till 20 år förväntas nivåerna vara desamma som före olyckan i Tjernobyl.
Det dosbidrag som utsläppen av radioaktiva ämnen från svenska kärntekniska anläggningar ger upphov till är så litet att det inte förväntas kunna särskiljas i cancerstatistiken. Den bedömningen grundar sig på internationellt vedertagna riskbedömningar och rekommendationer som utfärdats av International Commission on Radiological Protection, ICRP och National Council on Radiation Protection and Measurements, NCRP.
Ann-Christin Hägg
utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten