I dag presenterar vi en rapport till Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA). Rapporten behandlar det svenska hälsobiståndet och vad vi anser bör vara den framtida riktningen.

Rapporten utgår från ett arbete i Lancetkommissionen för investeringar i hälsa: Global Health 2035. Där beskrevs möjligheterna för låginkomstländer att nå dramatiska hälsoförbättringar till år 2035 vad gäller mödra- och barnadödlighet och dödlighet i infektionssjukdomar.

De flesta av dagens låginkomstländer kan inom denna tidsperiod reducera dödligheten till nivåer vi i dag ser i de hälsomässigt bästa medelinkomstländerna.

Artikelbild

Gavin Yamey

Ett centralt tema vår rapport till EBA är att det internationella hälsobiståndet behöver vidareutvecklas under de kommande 20 åren. Vi visar att merparten av biståndet i dag ges för att finansiera länders inhemska hälso- och sjukvård, det i rapporten så kallade "lokala" biståndet. I takt med att fattiga länder blir rikare är det dock rimligt att ansvaret för att finansiera inhemsk sjukvård i allt större utsträckning axlas av det enskilda landet.

I rapporten framhåller vi också att hälsobiståndet har en fortsatt viktig roll, men inriktningen bör långsiktigt förskjutas från "lokalt" till "globalt" bistånd.

Sverige bör ta ledningen i arbetet med att rikta världssamfundets samlade ansträngningar alltmer mot tre avgörande nyckelfunktioner för global hälsa:

1) tillhandahålla globala gemensamma nyttigheter (som till exempel forskning och utveckling)

2) hantera gränsöverskridande hälsoproblem (som till exempel en allvarlig influensapandemi,

antibiotikaresistens och illegala läkemedel)

3) stärka det globala ledarskapet (som till exempel att stärka internationella organisationer som arbetar med globala hälsofrågor).

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att även om det "lokala" hälsobiståndet får allt mindre betydelse kommer det att vara fortsatt livsavgörande för många människor under många år framöver. Flera konfliktdrabbade länder kommer att under överskådlig tid behöva hjälp att finansiera hälso- och sjukvård. Biståndet har också en viktig att roll att spela för att öka jämlikheten inom länder. I flera av de länder som behöver allt mindre bistånd finns det grupper som inte får ta del av det ökade välståndet. Dessa marginaliserade fattiga har det svenska hälsobiståndet en fortsatt uppgift att stödja även om länderna inte själva kan eller vill göra det.

Det finns också grupper i samhället som på grund av diskriminering inte får ta del av en god hälso- och sjukvård, till exempel kvinnor i länder med restriktiv abortlagstiftning eller hbt-personer.

Här kan och bör Sverige, särskilt inom frågor som sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, ta ett stort ansvar. Det bör ske genom att tillhandahålla sjukvård men också genom att stärka diskriminerade och utsatta gruppers och individers möjlighet att hålla stater ansvariga genom organisering, politisk påverkan och uppföljningsmekanismer för mänskliga rättigheter.

I arbetet med att utveckla det svenska hälsobiståndet hoppas vi att de prognoser och rekommendationer som finns i rapporten till EBA kan stimulera en viktig diskussion. Svenskt hälsobistånd bör vara ledande i arbetet med att möta globala hälsoutmaningar. Samtidigt får Sverige inte glömma bort det viktiga arbetet med att öka jämlikheten och motarbeta diskriminering.

Gavin Yamey

Jesper Sundewall

författare till rapporten