Svensk medicinsk forskning har en stolt historia. Resultatet har blivit behandlingar och läkemedel som har botat, lindrat och räddat liv. Ett annat resultat är flera framgångsrika läkemedelsföretag som under många år har utgjort en av våra stora exportnäringar.

Nu är läget betydligt dystrare. De stora svenska läkemedelsföretagen har blivit delar av internationella storkoncerner, som kämpar med såväl medicinska som ekonomiska resultat. Tillverkningen har minskat – och än allvarligare, forskningen minskar. Mest uppmärksammat i form av nedläggningarna hos AstraZeneca i Lund och Södertälje.

Motgångarna för svensk medicinsk forskning är dock bara dråpslag om det gamla försvinner utan att ersättas av något nytt. Såväl näringslivet som forskning och utveckling bygger till sin själva natur på förnyelse.

Ansvaret för den medicinska forskningens framtid är delat mellan akademi, hälso- och sjukvård och näringsliv. Framför allt i de första två delarna kan vi som politiska beslutsfattare medverka. Folkpartiet vill i vårt nya sjukvårdspolitiska program bidra till att ge den svenska medicinska forskningen förutsättningar för en renässans.

Den kliniska forskningen måste stärkas, med intensiv samverkan mellan staten, universiteten, sjukvårdshuvudmännen och läkemedelsföretagen. Landstingen ska aktivt medverka till fler kliniska prövningar av nya läkemedel, vacciner och medicintekniska produkter.

För att samla resurser och möjliggöra studier som kräver ett större befolkningsunderlag måste vi vara beredda att samarbeta över landstings- och regiongränser, för att driva projekt vid våra ledande forskningssjukhus som Akademiska och Karolinska.

Alla vårdgivare ska ta ansvar för utbildning, vidareutbildning och forskning. Alla landsting måste ställa detta krav i sina villkor och avtal, som vi gör i våra respektive landsting. Många privata vårdgivare visar redan stort intresse att ta sitt ansvar, och det ska vara något självklart för alla. För att de medicinska högskolorna ska kunna dela så kallade kombinationstjänster även med de privata utförarna behöver lagstiftningen ändras.

Stamcellsforskningen behöver ett uppdaterat regelverk. Utvecklingen har gått snabbt framåt, och stamceller kan ge helt nya möjligheter för reparativ medicin med vävnad vid transplantationer och cellterapi mot skador och sjukdomar. De nu tio år gamla riktlinjerna behöver uppdateras så att de stora möjligheterna kan tas till vara och Sverige få en tätposition.

Lagen om offentlig upphandling bör ändras. Medicinsk produktutveckling bör undantas från den för att underlätta gemensamma utvecklingsprojekt mellan akademi och företag och göra Sverige mer attraktivt inom den medicintekniska utvecklingen.

Sverige ska få fler ”centres of excellence” för att bli en världsaktör. När svensk vård och forskning har särskild kompetens och ligger långt framme, bör vi skapa center som kan behandla patienter och utbilda specialister från övriga världen och även utbilda specialister. Det gäller till exempel cancervård.

Skapa europeiska centrum för sällsynta sjukdomar. Genom att samarbeta i EU om behandling och forskning kring sällsynta, svåra diagnoser kan vi koncentrera forskningsresurserna, nå större framgångar och sprida kunskapen till vårdpersonal i hela Europa.

Tillsammans, forskare, entrepenörer och politiker, måste vi arbeta för att nya idéer kan vakna och växa – till nya framgångsrika svenska företag, och nya framgångsrika medicinska landvinningar.

Ludvig Larsson

landstingsråd (FP) Uppsala län,
ledamot Folkpartiets programgrupp för sjukvård

Anna Starbrink

landstingsråd (FP) Stockholms län,
ordförande Folkpartiets programgrupp för sjukvård

UNT 15/7 2012