Skolan måste kunna ge arbetsro, men förutsättningarna saknas. Inlärningsmetoderna förändras och förbättras samtidigt som normerna gällande ljudmiljö ligger kvar på det år som skolan byggdes. Trettioåriga normer gäller för en skola som byggdes för trettio år sedan.

Lärarna är viktiga för att eleverna ska lyckas i skolan. Nya och bra pedagogiska arbetsmetoder har alltid varit en del i skolans utveckling. Att skapa arbetsro är en gammal och viktig del i lärarnas arbete för att eleverna ska lära sig, men även moderna arbetsmetoder som elevaktivt arbetssätt kräver arbetsro. Förutsättningarna för att kunna införa moderna arbetsmetoder har dessvärre avsevärt försvårats genom att undervisningen måste genomföras i ljudmässigt undermåliga lokaler. Lokalerna erbjuder inte stöd för kommunikation och koncentration.

Ljudmiljön i skolan påverkar alla i skolan, men särskilt utsatta är elever med särskilda behov, elever med hörselnedsättningar, elever med språkstörningar, elever med ADHD/Autismspektrumstörningar och elever med som inte undervisas på sitt modersmål. Dessa behöver en särskilt god ljudmiljö för att tillgodogöra sig talad kommunikation.

Artikelbild

| Anders Almgren, 1:e vice ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Specialpedagogiska skolmyndigheten har visat att åttio procent av 86 undersökta skolor inte uppfyllde Boverkets krav på en acceptabel ljudmiljö. Det kan då tilläggas att det på alla de undersökta skolorna gick elever med hörselnedsättningar.

Lärarna drabbas också. Lärarna är en överrepresenterad yrkesgrupp när det gäller röstproblem. Att göra sin röst hörd i en miljö där man känner att rösten inte når fram är påfrestande och i längden skadligt. Lärare är överrepresenterade även när det gäller hörselproblem. Något som numera oftast åtgärdas med specialanpassade hörselskydd för vissa lärargrupper. Detta i stället för att åtgärda orsakerna.

Det kan tyckas egendomligt att elever sitter med hörselkåpor på lektionerna. Det är absolut inte optimalt, men det kan kortsiktigt och i undantagsfall gynna inlärningen.

Forskning visar att elever som går nio år i en grundskola med dålig ljudmiljö, tappar cirka ett år i kunskaper jämfört med elever som har en bra ljudmiljö. Så hörselkåpor är ju ett sätt att snabbt hitta en billig lösning för elevens bästa. Men generellt hämmar hörselkåpor kommunikation och försvårar lärandet.

Artikelbild

Staffan Hygge, professor emeritus i miljöpsykologi vid högskolan i Gävle.

Forskning om hur buller påverkar lärandet har diskuterats ända sedan sextiotalet. Det är verkligen hög tid att göra något nu. Elevers och lärares ljudmiljö behöver systematiskt kartläggas. Lärarna och rektorer måste få ökade kunskaper om hur risker och möjligheter i ljudmiljön påverkar lärande och hälsa. Alla rektorer måste ta hjälp av och utbilda elevskyddsombud.

Men ett första steg för att lösa dessa problem borde vara att mäta akustiken i landets klassrum kombinerat med ett regelverk likt de normer som Boverket redan har. Svårigheter uppstår dock när man frågar de som borde ha beslutsrätten, om de vill göra något.

Artikelbild

Emil Gustavsson, ordförande Sveriges Elevkårer.

Boverket hänvisar till att det är regeringen som ställer kraven. Utbildningsdepartementet menar att det är Arbetsmiljöverket och Skolinspektionen som ska granska arbetsmiljön. Skolinspektionen anser att frågan ligger utanför deras tillsynsområde och Arbetsmiljöverket tycker att man inte har resurser att utreda frågan. Kommuner och friskolor har ansvaret för arbetsmiljön. Normalt brukar detta hamna på rektorernas bord. Rektorerna har sällan de specialistkunskaper som krävs och borde rimligtvis inte heller avkrävas det.

Att kontrollera akustiken kostar cirka fem kronor per elev och år. Att anpassa bristfälliga lokaler kostar mer, men att inte göra något alls kostar mest. Det ligger en stor fara i att elever och lärare tillsammans får betala det priset. Priset blir att eleverna lär sig mindre och det kan i vissa fall leda till ett utanförskap. Priset för en dålig arbetsmiljö gör det svårt att locka de 90 000 nya lärarna Sverige behöver framöver och kanske blir inte ens de lärare vi har nu kvar på jobbet.

Anders Almgren, 1:e vice ordförande i Lärarnas Riksförbund

Stig Arlinger, professor emeritus i teknisk audiologi vid Linköpings universitet

Ulrica Celec, ordförande Riksförbundet Hem & Skola

Sofie Fredriksson, leg. audionom, doktorand, arbets- och miljömedicin, Göteborgs universitet

Emil Gustavsson, ordförande Sveriges Elevkårer

Staffan Hygge, professor emeritus i miljöpsykologi vid högskolan i Gävle

Robert Ljung, universitetslektor i miljöpsykologi vid högskolan i Gävle

Gunilla Niss, ordförande föräldraorganisationen BARNverket

Fredrik Sjödin, universitetslektor i psykologi vid Umeå universitet

Kerstin Persson Waye, professor i miljömedicin vid Göteborgs universitet

Monica Wester, barn- och skolergonom, föräldraorganisationen BARNverket

Viveka Lyberg Åhlander, doktor i logopedi vid Lunds universitet