Sverige är ett föregångsland som brutit det statliga monopolet i välfärdssektorn. Tack vare detta har vi nu ökad valfrihet, effektivitet och kvalitet. Detta är något vi ska vara stolta över.

Tyvärr försöker regeringen med sitt förslag om vinstbegränsningar att kollektivt bestraffa de entreprenörer som lägger sitt hjärta och sin själ i privata vårdbolag och friskolor och i praktiken förstatliga välfärdssektorn. Entreprenörer som behövs i Uppsala. Detta visar på en stor arrogans mot seriösa företag och samtidigt en oroväckande okunskap om hur verkligheten ser ut för dem.

Privat och offentlig verksamhet är inte samma sak.I debatten jämställs felaktigt privata och offentliga utförares förutsättningar. Att driva ett privat företag innebär att man som ägare tar en ekonomisk risk. Det som väger upp denna risk är vinsterna. Utöver det behöver företag en buffert mot dåliga tider eller temporära svängningar på marknaden. Saknas tillräcklig vinstmarginal finns heller inte något incitament att starta en verksamhet. Då är det bättre för en investerare att placera sina pengar någon annanstans. Detta är en grundregel för privata verksamheter.

Artikelbild

| Therez Olsson

På en fri marknad har kunderna makten. Det är inte vinstmarginalen som är orsaken till dålig kvalitet. Brister i kvalitet kan finnas både hos privata och offentliga utförare. Under fungerande konkurrens överlever endast de företag som levererar kvalitet och behåller sina kunder. Givet valfrihet sätts makten alltså i vanliga människors händer och dessa avgör vilka utförare som får fortsatt förtroende eller ej. Motsatsen till detta är monopol, där det inte går att välja bort det enda alternativet och där nya idéer och kvalitetsutveckling inte kan frodas på samma sätt.

Det offentliga har ett ansvar. Begreppet ”skattefinansierade tjänster” är inte unikt för välfärdsföretag.Tvärtom är grundregeln att nästan all offentlig konsumtion av varor och tjänster ska ske via upphandling. Således bekostas eller ”finansieras” upphandlade produkter med skatter. I varje upphandling ställer den offentliga verksamheten kvalitetskrav för att motverka pris- eller kvalitetsdumping.

Dock förutsätter upphandlad verksamhet att det offentliga tar sitt ansvar och utför kvalitetskontroller och uppföljning löpande. Skulle en upphandlad leverantör brista i sitt åtagande är det upp till den offentliga parten att vidta åtgärder enligt villkoren i de upphandlade avtalen. Brister den offentliga parten i uppföljning eller åtgärder skapar den en grogrund för företag som kan dumpa sin kvalitet. Detta är något som varken medborgare eller seriösa företag vill se.Det är fel att behandla en hel bransch som presumtiva skurkar.

Vi anser att det är fel att kollektivt bestraffa en hel bransch genom att förbjuda möjligheterna att konkurrera med offentlig verksamhet.

Till skillnad från Illmar Reepalu har inte privata företag tillgång till det kommunala utjämningssystemet och kan därför inte låta sin verksamhet, som Malmö stad, gå med förlust år efter år och få detta betalt av skatteintäkter i resten av landet. Uppsala kommun har tappat från plats 123 till 213 (av totalt 290 kommuner) i näringslivsranking sedan den nya majoriteten tog över och den näst största orsaken till detta är politikers attityd till företag.

Det är lätt att se varför när vi har en oengagerad rödgrön majoritet lokalt som ackompanjeras nationellt av oseriösa förslag som begränsningen av vinster i välfärden.

Dessa förslag läggs fram utan grundläggande förståelse i hur villkoren för privata företag ser ut eller vilka verktyg det offentliga redan har till sitt förfogande för att hålla efter kvaliteten hos sina privata utförare.

Uppsala kan bättre!

Therez Olsson
Kommunalråd (M)

Tobias E Hägglund
Ersättare arbetsmarknadsnämnden (M) med bakgrund som socialt och arbetsrättsligt sakkunnig på Upphandlingsmyndigheten