KOMMENTAR till Johan Carlfors insändare 18/8.
Carlfors gör en mängd påståenden om Östersjön som världens mest radioaktiva hav, där han blandar vissa korrekta uppgifter med villfarelser. Några rättelser är därför nödvändiga. Det stämmer att Östersjön är det hav i världen som har högst halt av Cesium-137. Orsaken till detta är främst utsläpp från Tjernobylolyckan (82 procent), följt av bidrag från atmosfäriska kärnvapenprov från 1950- och 60-talen (14 procent) och därefter utsläpp från upparbetningsanläggningarna i Sellafield och La Hague (4 procent).
Utsläppen från de svenska kärnkraftverken och anläggningen i Studsvik ligger en faktor tusen eller lägre i jämfört med övriga utsläpp. Om man tar hänsyn till bidraget från samtliga radioaktiva utsläpp är storleksförhållandena mellan de olika källorna ungefär desamma som för Cesium-137. Nämnas bör också att dessa av människan orsakade utsläpp är mindre än en tredjedel av den radioaktiva dos som naturliga källor ger.
Det stämmer också att svenska kärnkraftverk har utsläppsnivåer som är mycket högre än de ryska. Det är oklart om orsaken är att de ryska reaktorerna (av samma typ som i Tjernobyl) drivs på ett annat sätt och därför inte har samma slags utsläpp, eller om det beror på att alla utsläpp därifrån inte rapporteras. Oavsett orsak kvarstår faktum att de svenska bidragen ligger på nivåer som är mindre än en tusendel av den naturliga bakgrundsstrålningen.
Den största delen utsläppen kommer alltså inte från kärnkraftverken, som Carlfors hävdar.
Carlfors nämner också en studie av professor Chris Busby, som hävdar att cancerfallen längs Östersjökusten har ökat. Busbys studie är ett falsarium då han valt ut några enstaka år före och efter Tjernobylolyckan och jämfört dessa, utan att ta hänsyn till den närmast konstanta ökningstrend som finns sedan åtminstone 1970. Han får mycket riktigt en ökning i ett antal av de län som gränsar mot Östersjön och en sänkning i inlandet för de län han redovisar. Men han har konsekvent undvikit att redovisa de län som motsäger hans teori, exempelvis Gotland, som man nog bör räkna som ett Östersjölän.
Busby har inte heller tagit hänsyn till andra felkällor, som till exempel införandet av mammografiundersökningar, vilket ledde till att fler fall av bröstcancer upptäcktes under några år. Tilläggas bör att Busby har tagit sina data från Socialstyrelsens statistikdatabas som är tillgänglig för allmänheten. Det är alltså inte frågan om något samarbete med svenska forskare, utan ett fräckt försök av den brittiske professorn att vilseleda människor i Östersjöregionen.
Johan Carlfors avslutar med ett antal frågor om politikers och myndigheters ansvar. Min fråga till Carlfors är om inte han själv med sin forskarbakgrund har ett ansvar att sprida korrekt information? Saklig och öppen debatt om kärnkraften är mycket viktig och bör uppmuntras, men Carlfors inlägg hör inte till den kategorin.
Den som är intresserad att lära sig mer om Östersjöns miljöproblem rekommenderas att läsa Helsingforskommissionens (HELCOM) rapporter. Rapport nummer 117 behandlar radioaktiva utsläpp. Även Strålsäkerhetsmyndighetens websidor har gott om information. Socialstyrelsens webbaserade statistikdatabas är också tillgänglig för allmänheten.
Mattias Lantz
forskare i experimentell kärnfysik, Uppsala universitet