När landstinget på 90-talet succesivt stängde ner sjukhusverksamheten i Ulleråker började de som ägare av marken planera och bygga bostäder på området. Arbetet gjordes med stor fingertoppskänsla, den nya byggnationen integrerades med den gamla och stora delar av områdets unika miljö bevarades.
Uppsala kommun förvärvade senare marken i Ulleråker för att exploatera området vidare. Det stod snart klart att endast en mindre del av området kunde bebyggas och att man då kunde konstatera att kommunen gjort en dålig affär. Kommunen kunde då valt att acceptera förutsättningarna genom att agera långsiktigt och ansvarsfullt. Eller göra en hänsynslös exploatering av den mark som är kvar att bygga på, med förödande konsekvenser för en av Uppsalas mest unika park- och kulturmiljöer.
På en yta av mindre än 0,5 kvadratkilometer, ungefär dubbelt så stor som Stadsträdgården, ska kommunen bygga bostäder för cirka 19 000 personer. Det kan jämföras med:
•Enköpings tätort som har en befolkning på cirka 20 000 på en yta av drygt 10 kvadratkilometer
•Manhattan, som är en av de mest tätbefolkade platserna i världen, har cirka 26 000 invånare per kvadratkilometer. Nya Ulleråkersområdet kommer att ha en befolkningstäthet på cirka 40 000 per kvadratkilometer.
Vad händer med den känsliga miljön på Ulleråkersområdet?
•Nästan hela beståndet av 300-åriga tallar sågas ner, några enstaka sparas.
•De små grönområden som blir kvar i Ulleråkersområdet kommer bli hårt ansatta då över 20 000 personer ska vistas där.
•Ingen mänsklig miljö för barnen att växa upp i.
•Kommunen tänker till och med bebygga den lilla parkbiten man köpte in till områdets förskola för cirka 10 år sedan. Då för att ge barnen en fin miljö att leka i och en pulkabacke att åka i på vintern.
•Trots länsstyrelsens tveksamhet riskerar kommunen Uppsalas viktigaste vattentäkt, med oöverstigliga konsekvenser och kostnader om något skulle hända i framtiden.
Är det här grön miljöpolitik på 2000-talet?
Uppsala har en biltäthet på 38 procent av befolkningen, vilket är lågt i jämförelse med rikets genomsnitt. Det betyder att det skulle behöva planeras in cirka 7000 parkeringsplatser på området. Att bygga så många parkeringsplatser skulle dock innebära att en stor del av den exploaterbara marken tas i anspråk. För att byggnationen av Ulleråker och liknande mastodontprojekt ska vara genomförbara i framtiden ändrades parkeringsnormen i Uppsala nyligen från 0,8 bilar till 0,5 bilar per lägenhet större än 46 kvadrat. Det innebär att endast cirka 17 procent av de boende på nya Ulleråkersområdet kan ha bil. Vi lever i ett samhälle där många hushåll är beroende av bilen och räknar med att våra politiska företrädare planerar för det.
Hur blir trafiksituationen när både Rosendal och Ulleråker är utbyggt? Det är redan i dag trångt på Kungsleden och Dag Hammarskölds väg vid rusningstrafik. Utan en utbyggnad av trafiklederna i området har vi ett trafikkaos att vänta. Har Uppsala kommun gjort så dåliga markaffärer att man inte har råd att bygga en stad med fungerande infrastruktur? Och var är den politiska debatten? Är det så att alla partier i kommunfullmäktige har varit med och försatt Uppsala i den här situationen? Det går inte att tänka bort vårt bilberoende i ivern att framstå som miljömedveten och innovativ och samtidigt skövla hundraåriga träd, skapa längre bilköer och öka utsläppen. Risken är stor att politikerföraktet och misstron till de folkvalda växer.
Om vi inte kan finansiera byggandet av en modern stad med gröna visioner där människor kan trivas, måste vi tänka om. Kommunen kanske tillfälligt behöver höja skatten nu när Uppsala växer, intäkterna kommer sen när vi blir så många fler.
Per Båth
Boende på Ulleråkersområdet