I dag riskerar den borgerliga majoriteten i riksdagen montera upp ytterligare en del av övervakningssamhället. Genom att rösta igenom och implementera det så kallade datalagringsdirektivet kommer alla svenska tele- och internetleverantörer vara tvungna att spara integritetskänslig information om vem som kommunicerar med vem, hur man kommunicerar och var man befinner sig när man gör det. Om Folkpartiet på allvar ska leva upp till sitt liberala partinamn, borde man därför ansluta sig till Miljöpartiets linje och invänta den utvärdering som EU-kommissionen genomför och en eventuell prövning i Europadomstolen.

I en liberal rättsstat måste alltid statens befogenheter vägas mot den enskildes rätt till privatliv och personlig integritet. Polisväsendet fyller en viktig funktion i samhället, inte minst för att motverka och beivra sådana brott som skakade Stockholm i slutet på förra året. Det är statens skyldighet att säkerställa medborgares frihet genom att lagföra brottslingar och försöka ingripa innan ett brott har begåtts.

Samtidigt som en viktig del av frihetsbegreppet bygger på att skydda enskilda medborgare från andra medborgare, så är det från ett liberalt perspektiv minst lika viktigt med ett skydd från staten. Att regeringen inte på allvar tar sådana hänsyn när man lägger förslag till lagstiftning visar både på brist på förståelse för den nya tekniken och en brist på respekt för den enskilda människan

Att regeringens liberala partier, inte minst Folkpartiet, kan acceptera det, är inte bara beklämmande utan också oroande. I stället för att stressa igenom ett förslag som möjliggör en massiv kartläggning av enskilda medborgare borde man istället ta intryck från den europeiska utvecklingen. I flera stater, såväl folkrika Tyskland som lilla Cypern, har lagar till följd av direktivet underkänts av konstitutionsdomstolar. I EU håller kommissionen på och utvärderar direktivets ändamålsenlighet som troligtvis kommer resultera i förändringar i direktivet.

Direktivets konsekvenser är inte enbart juridiska. När det införlivades i Danmark uppskattade man att upp emot 15 000 uppgifter skulle lagras om varje person – varje år. I Tyskland finns undersökningar som visar att många numera drar sig för att använda telefoni och e-post när man kontaktar exempelvis sin psykolog eller jurist. Flera undersökningar visar dessutom att direktivet endast har en minimal påverkan på brottsbekämpningen.

Rätten till personlig integritet är en utgångspunkt i en liberal rättsstat. Det är mot rätten att ha sitt privatliv fredat från statsmakterna som metoder för att effektivt bekämpa brott ska vägas. Problemet med datalagringsdirektivet är bara att det både kränker rätten till privatliv och är ineffektivt, det vill säga den sämsta av två världar.

På vissa håll motiverar man visserligen lagförslaget med att Sverige som land enligt EU måste lagstifta om datalagring. Men att gömma sig bakom att EU-rätten kräver en implementering duger inte. Det är fortfarande flera länder som inte har implementerat direktivet. Sverige och regeringen borde tvärtom vara den tydligaste rösten i EU mot övervakning. Vi ska inte vara det land som lägger sig platt när EU-maskineriet kallar.

Regeringen, och inte minst Folkpartiet, borde därför ta sin hand från direktivet och utvärdera ytterligare om datalagringen verkligen behövs i Sverige. Information om alla medborgares korrespondens och kommunikation hör inte hemma i statens händer. Det är inte svårare än så.

Christina Englén
Ordförande Liberala studenter
Benny Lindholm
Ledamot Liberala studenter