De senaste debatterna om liberalism låter inte särskilt lovande. Historiskt sett har det förekommit perioder när liberala idéer har varit starkt utmanande och på reträtt som under 1930-talet. Men skillnaden mot dagens kritik av liberalismen är att kritiken i dag fokuserar mindre på ekonomiska och finansiella frågor. I stället ligger fokus främst på frågor om identitet och social organisering. Under till exempel 1980-talet var frihet och marknad de främsta politiska ledorden i Europa och USA. I dag verkar det handla mer om ”folket” och ”kontroll”, där liberalismen anses ha skapat ”globaliseringens förlorare”.

Som historikern Yuval Noah Harari menar i sin book ”21 lessons for the 21st century” att liberalismen varit en av de mest dominerande idéerna i mänsklighetens moderna historia.

I konkurrensen med kommunismens och fascismens totalitära idéer utgick liberalismen som segrare. Det ledde till att intellektuella som Francis Fukuyama kunde skriva om ”historiens slut”. När kalla kriget slutade kom den liberala berättelsen, baserad på demokratiskt styre, mänskliga rättigheter och fria marknader att vara som programmerad att erövra världen.

Artikelbild

Vladan Lausevic.

Det som hände enligt Harari är att historien inte tog slut utan tog en oväntad vändning vilket ledde till att den liberala berättelsen upplevdes som allt mindre inspirerande. Kan man därför säga att vi nått historiens slut för liberalismen? På grund av större motstånd mot invandring och större stöd för auktoritär politik? Eller på grund av talet om ”illiberal demokrati” och om minskning av pressfriheten?

Harari menar att 1998 var liberalismen den dominerande berättelsen i världen men att 2018 ingen dominerande berättelse längre finns. Det blev en chock och desorientering när många liberaler upplevde ”Brexit och Trump” inte bara som historiens slut utan även som slutet för den mänskliga civilisationen.

Harari menar att den liberala berättelsen historiskt sett överlevt många utmaningar eftersom fred och frihet visat sig vara bättre än krig och gulag.

Men medan liberalismen kom att dominera den globala samhällsutvecklingen utmanas den nu av ”trumpismen” som är mer nihilistisk än kommunism och fascism. Det handlar om populism och nationalism som inte bara ignorerar klimatproblem utan också saknar svar på vad som händer när fler jobb förloras på grund av artificiell intelligens och algoritmer.

Därför är det viktigt att komma ihåg, som Harari påpekar, att det liberala politiska systemet med demokrati och frihet utvecklades inom ramen för industrisamhällen. Den liberala konstitutionella demokratin är fortsatt viktigt för mänskligheten samtidigt som det blir allt svårare för liberalismen att handskas med den postindustriella samhällsutvecklingens utmaningar som i fallet med informations- och bioteknologins framväxt. Något som kan betyda en framtid där hackers inte bara hackar in sig på datorer utan även i människokroppar och där diktaturer kan få övertag över demokratierna genom att ha mer kontroll över människor genom digitala verktyg.

Som liberal läsare kan man uppfatta Hararis bok som väldigt kritisk till liberalismen men författaren presenterar också uppmuntran och optimism.

Boken uppmanar liberaler att minnas 1918, 1938, 1968 och 1998 innan de tycker att 2018 liknar katastrof. Liberalismens historiska fram-gångar bygger bland annat på stöd för grundläggande sociala skyddsnät och att frihet soch mänskliga rättigheter gäller universellt, utan undantag. Och mänskligheten kommer inte att överge den liberala berättelsen. Dels eftersom liberalismen fortfarande har starkt stöd och dels eftersom det inte finns något alternativ.

De mer extrema motståndarna till liberalismen erbjuder nostalgiska fantasier om ett bättre förflutet. Faktum är att de flesta människor aldrig har åtnjutit så mycket fred och välstånd som under 2000-talets liberala ordning. Det som liberaler måste göra framöver är att formulera bättre berättelser om hur globala problem och utmaningar om sådant som ekologi, teknologi och mobilitet. Bara genom göra så kan liberala aktörer fortsätta att forma vår mänskliga civilisations framtid.

Vladan Lausevic

Liberal debattör