Tomas Karlsson och Mona Sylwan (FI) skriver i en debattartikel (31/12 2014) att ”inget annat parti i Uppsala kommun tar den feministiska och antirasistiska kampen när det är skarpt läge” och att de är det enda ”renodlade feministiska partiet”.

Renodlade eller inte – vi är tre feministiska och antirasistiska partier som tillsammans har majoritet i Uppsala kommunfullmäktige: Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi välkomnar att FI också tagit två mandat i kommunens högsta beslutande organ och hoppas kunna arbeta tillsammans med FI för att främja feministisk och antirasistisk politik. På detta område tycker vi att FI bidragit konstruktivt i debatterna på kommunfullmäktige.

Våra rödgröna partier är inte ”renodlade”. Vi har fullständiga politiska program och vi har våra rötter i arbetarrörelsen respektive freds-, miljö- och kvinnorörelserna. Det har legat till grund för den gemensamma överenskommelse vi slutit, där vi vill ta ansvar för jobben, skolan och miljön – och för lika rätt och jämställdhet.

Artikelbild

Med den artikel som publicerades den 31 december tog FI ett steg tillbaka i ett onödigt polariserat och ganska populistiskt påhopp på oss. Självklart står våra tre rödgröna partier upp för människors lika värde. Vi måste gemensamt stå upp mot extremister och nationalister som nu försöker sätta den politiska dag- och mediedagordningen, oavsett om det handlar om att de skapar oreda i Sveriges riksdag eller om det handlar om att de ägna sig åt hatbrott. Därför vill vi söka brett samarbete i dessa frågor – både med FI och över blockgränsen.

S, MP, V och FI ökade tillsammans dubbelt så mycket som Sverigedemokraterna gjorde i kommunfullmäktigevalet i Uppsala. Det visar tydligt att Uppsalaborna skiljer sig från Sverigegenomsnittet – här håller vi tillbaka SD genom att väljarkåren i så stor utsträckning tar ställning mot främlingsfientlighet och rasism.

Men likväl ökade SD sitt väljarstöd i Uppsala till fem mandat i kommunfullmäktige och enligt de demokratiska principer vi har att fördela platser tar de den 14:e platsen i kommunstyrelsen och i de två nämnder som har 15 ledamöter, socialnämnden och utbildningsnämnden. Mandatfördelningen till nämnder och styrelser beräknas matematiskt, utifrån partiernas storlek. Sedan följer man det när man nominerar till nämnder och styrelser.

Även om våra tre majoritetspartier hade gjort en så kallad valteknisk samverkan med FI hade det ändå inte räckt för att utestänga SD från kommunstyrelsen.

Artikelbild

Vi har nyligen sett hur SD ställt till en parlamentarisk cirkus i riksdagen när de inte röstade på sitt förslag till budget, utan på alliansens. Till skillnad från SD är vi dock tre partier som står upp för demokratiska spelregler. I enlighet med detta röstade vi på våra egna kandidater när kommunstyrelsen skulle utse. Ett annat handlingssätt hade inte vara förenligt med de grundläggande principerna för folkstyre. Konsekvenserna av att bryta mot folkstyrets spelregler är svåra att förutspå och kunde ha blivit mer långtgående än att SD stått utanför kommunstyrelsen. Ett sådant agerande kunde i framtiden drabbat något annat parti som en styrande majoritet vill blockera.

FI resonerar så att det hade varit bättre om de hade fått platsen i stället. Vi må dela den uppfattningen, men fördelningen av platser i kommunstyrelsen är en konsekvens av valresultatet. Vi hoppas ändå kunna ta vara på FI:s klokskap och engagemang genom ett gott samarbete i kommunfullmäktige. I det antirastiska arbetet måste alla goda krafter samlas – tillsammans för Uppsala.

Artikelbild

Marlene Burwick, kommunalråd (S)

Maria Gardfjell, kommunalråd (MP)

Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd (V)