IPCC:s senaste rapport visar att stora delen av planeten vid seklets slut kan bli obeboeliga och att hundratals miljoner människor kan drabbas av översvämningar. Trots detta fortsätter utsläppen att öka, men alliansregeringen påstår att vi i Sverige har lyckats förena ökande tillväxt med minskade klimatutsläpp – ett påstående som i praktiken betyder att vi förflyttar vår klimatskuld till andra länder.

I en artikel i Sydsvenskan presenterade nyligen alliansens partiledare en utredning för att minska klimatutsläppen på hemmaplan. Några dagar innan denna artikel släppte FN:s klimatpanel IPCC sin senaste rapport – en rapport med ett mörkt framtidsscenario, där det åter tydliggörs att det framförallt är de fattiga som kommer att drabbas värst. Professorn Lennart Olsson, som har varit med och författat rapporten, är extremt pessimistisk vad gäller den politiska förmågan. Han menar att vi har fyra eller högst fem år på oss att vända utvecklingen.

Att politikernas syn på klimatförändringarna är oerhört viktig kunde vi även erfara ett par dagar före det att IPCC släppte sin rapport. Då fick vi höra att svenskarnas klimatutsläpp har ökat med cirka 15 procent sedan 1990 – inte minskat med ungefär 20 procent som oftast framförs i debatten.

Alliansregeringen hävdar ofta att Sverige har lyckats förena ökande tillväxt med minskade klimatutsläpp. Både på regeringens hemsida, i tal från Fredrik Reinfeldt och nu senast i Sydsvenskan upprepas detta. Och precis som de skriver i artikeln: ”För klimatets del spelar det ingen roll var i världen utsläppen sker – det viktiga är att de minskar”, så behöver all vår klimatpåverkan inkluderas. Dock nämns inte att man enbart ser till de växthusgasutsläpp som sker inom Sveriges gränser. Information om de utsläpp som kommer från vår konsumtion av varor som producerats i andra länder, och de utsläpp som våra utlandsresor ger upphov till, lyser med sin frånvaro.

Att bara se till den klimatpåverkan som sker inom våra landsgränser ger alltså ingen rättvis bild över huruvida vi i Sverige faktiskt kan kombinera ökande tillväxt med minskade klimatutsläpp. Vår påverkan i andra länder bör självklart också räknas med. Men så är alltså inte fallet i Sverige, och inte heller i de internationella klimatförhandlingarna. Trots detta slår vår regering sig gärna för bröstet för att vi klarar våra klimatmål. Något som vi delvis gör eftersom vi förflyttar vår klimatskuld till andra länder. Med de utmaningar som IPCC visar att vi står inför bör politikerna vara allt annat än nöjda.

En del av lösningen borde vara att premiera den hållbara konsumtionen och på så sätt minska vår belastning i andra länder. För viljan hos många svenska konsumenter har visat sig finnas, och den har även visat sig växa. Enligt Svensk handels trendrapport (2012) menar man att "göra rätt och göra gott ur hållbarhetssynpunkt" är en förutsättning för ett starkt varumärke. Enligt Tillväxtverket (rapport 13:03) har handeln med andrahandsmode ökat under flera år och man tror på en fortsatt stark utveckling. Även den nya delandetrenden är ett tydligt bevis på att vi börjar se på konsumtion på ett nytt sätt. Bilpooler, klädbytardagar och couchsurfing växer så det knakar. Bostadsbytar- och soffsurfarsajten AirBNB värderas till exempel till 10 miljarder dollar, enligt Wall Street Journal.

Men, det krävs mer än att vi enskilda konsumenter ändrar våra inköpsbeteenden för att komma till rätta med miljö- och klimatproblemen från konsumtionen. Forskare från Sverige, Danmark och Finland har på uppdrag av Nordiska ministerrådet analyserat internationell forskning om konsumtionsbeteenden (rapport 2013:553). Forskarna menar att det är upp till regeringar i respektive land att skapa förutsättningar för hållbara samhällsstrukturer som gör hållbara livsstilar till standardalternativet. Teknikinnovationer, infrastrukturlösningar, lagstiftning och nya sociala normer är några av de viktigaste delarna för att nå detta mål.

Att lösa konsumtionsproblematiken genom att hänvisa till konsumenternas fria val är alltså inte en lösning. Att hävda att vår konsumtions påverkan på klimatet inte är vårt problem då utsläppen sker i andra länder är att stoppa huvudet i sanden. Vi ställer oss därför frågan vilket parti som på allvar vågar ta på sig ledartröjan i denna högst aktuella och viktiga fråga inför valet i september?

Alexander Clemenson, generalsekreterare Medveten konsumtion