I en debattartikel i UNT den 1/11 framför Conrad Stralka, BalticSea2020, kritik mot ministerrådets beslut om torskkvoter i Östersjön för 2018.

Med försåtlig argumentationsteknik gräver han i grumliga vatten. Syftet är att skapa misstro och vilseleda folk att tro att torsken håller på att fiskas ut. Det senare har gröna organisationer påstått de senaste decennierna, men faktum är att torsken och torskfisket finns kvar.

Stralka påstår att Östersjötorsken är i kris. Vad betyder kris? Ordet används inte av Internationella Havsforskningsrådet (ICES), som samlar de fiskeribiologiska experterna. Det är forskare i ICES och experter i EU-kommissionens vetenskapliga och tekniska kommitté (STECF) som tar fram de vetenskapliga råden om hur mycket som hållbart kan fiskas.

Stralka hävdar att kvoterna är satta över den vetenskapliga rådgivningen. Det stämmer att besluten ligger något över ICES råd. Det är viktigt att ha i åtanke att ICES själva påpekar att deras råd lider av stora statistiska och vetenskapliga osäkerheter. För västra beståndet var rådet för det totala fisket (yrkesfiske + fritidsfiske) högst 5 295 ton. Den totala tillåtna fångsten fastställdes av ministerrådet till 5 597 ton. För det östra torskbeståndet var ICES råd en fångst på högst 26 071 ton och totala fångstmängden fastställdes av ministerrådet till 28 388 t.

Den demokratiska beslutsproceduren som fastställer fiskekvoterna tar alltid sin utgångspunkt i de vetenskapliga råden och eftersträvar att säkerställa långsiktig hållbarhet i fisket. EU-kommissionen tar fram förslag om fiskemöjligheter som sedan ministerrådet fattar beslut om. Besluten är en kombination av biologisk rådgivning och politiska ställningstaganden.

Detta kallar Stralka för en ”speciell process”. När ministerrådet beslutar om fiskekvoter anser Stralka att ministrarna förhandlar fram ”vad de själva uppfattar som rimliga kvoter”. Detta är totalt felaktigt och ett angrepp på en demokratisk beslutsprocess som bygger på bästa möjliga vetenskap. Forskarnas rekommendationer betyder visst något. Det är utifrån dessas råd som fångstmängderna beslutas. Att påstå att forskarnas råd inte betyder något för ministrarna är djupt okunnigt, lögnaktigt och demokratifientligt.

Stralka påstår också att yrkesfiskare skulle kunna fiska obegränsat – detta är en ren lögn. Det finns enormt mycket regler som reglerar yrkesfisket. Regler för vem som får fiska, hur mycket man får fiska, var och när man får fiska och med vilka redskap. Yrkesfisket är också föremål för omfattande fiskerikontroller för att se till att man efterlever alla dessa regler. Fritidsfisket är å andra sidan i stort sett oreglerat och helt okontrollerat.

Att kvoterna inte skulle fiskas upp på grund av att det inte finns någon fisk är också en ren osanning. Det stämmer att infiskningen är låg i Östersjön. Detta har flera orsaker. En betydande orsak är sälproblematiken; forskning visar att sälen äter mer torsk än det samlade fisket fiskar varje år och garnfiske efter torsk är i många områden omöjligt. En annan anledning är den mycket låga prisbilden på Östersjötorsk, som är en konsekvens av gröna organisationers struntprat om att torsken skulle vara utrotningshotad.

Sveriges Fiskares Producentorganisation organiserar majoriteten av det svenska yrkesfisket. Vi förordar i alla sammanhang ett långsiktigt hållbart fiske nu och i framtiden.

Peter Ronelöv Olsson
Ordförande, Sveriges Fiskares Producentorganisation