Valresultatet blev mer blygsamt – 0,3 procent av väljarna lade sina röster på AfS. Den rimliga tolkningen är att de som av olika skäl ville markera olust inför de etablerade partierna eller sin bild av samhällsutvecklingen inte såg någon anledning att rösta på utbrytarpartiet när originalet, Sverigedemokraterna, fanns till hands.

Några slutsatser om stödet för AfS politik går knappast att dra – ståndpunkterna är till förväxling lika de som finns hos SD, inklusive idén att beslut om uppehållstillstånd för asylsökande ska omprövas och ”repatriering” i stor skala inledas. Sannolikt har de flesta som röstat på SD inte heller aktivt tagit ställning för exempelvis detta krav. Vad partiets ledande tänkare tycker är en annan sak.

En liknande förklaring finns säkert när det gäller det obetydliga stödet för partiet Medborgerlig samling som försökte göra en poäng av att vara ”nästan” som SD, men inte riktigt.

När det gäller valresultatet för Nordiska motståndsrörelsens, NMR, finns dock knappast någon utebliven missnöjesfaktor att hänvisa till. Partiet är uttalat nazistiskt, vill avskaffa demokratin och de fria valen och uppträder direkt hotfullt mot både motståndare och olika minoriteter. Medlemmar i NMR har deltagit i vapenutbildning i Ryssland och genomfört bombattentat i Göteborg.

De väljare som genom sitt val uttalat stöd för en sådan politisk hållning uppgår till föga mer än 2000 – ungefär dubbla antalet mot de som brukar delta i NMR:s demonstrationer. Det blev heller inga mandat i de tre kommuner, Ludvika, Kungälv och Boden, där partiet hoppades på ett genombrott.

Historien från 2014 upprepar sig alltså. Styrkta av en handfull kommunala mandat, bland annat genom avhopp från SD i tre kommuner, trodde sig det likaledes nazistiska Svenskarnas parti, ha en chans att få plats i riksdagen. Resultatet blev dryga 4000 röster. Efter misslyckandet upplöstes partiet och åtskilliga medlemmar dök i stället upp i NMR.

Det är väl inte osannolikt att NMR också tappar luften efter det nästan obefintliga valresultatet. Men det betyder inte att den svenska nazismen kommer att vara ett avslutat kapitel. Snarare bör vi räkna med att de rent terroristiska dragen kan förstärkas – vare sig det sker inom NMR:s ram eller på annat sätt. Och det räcker naturligtvis med en handfull aktiva våldsromantiker för att det ska finnas ett konkret hot mot enskilda personer och grupper som ligger högt på nazisternas hatlista.

Därför är det viktigt att den lagstiftning vi har prövas seriöst också efter valet. Det finns, som UNT tidigare konstaterat, argument mot ett direkt partiförbud grundat på åsikter. Men något lagligt utrymme för terrorism och terroristgrupper kan vi inte ha i Sverige.

Håkan Holmberg