Är maskinerna våra vänner?

Den här artikeln är skriven av en människa. Självklart, eller hur? Men för hur länge?

Foto: Tomas Lundin

SIGNERAT MAGNUS KRANTZ2016-01-29 00:05
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Redan i dag finns det robotar som skriver enklare referat och telegram. Företag som Narrative Science erbjuder olika möjligheter att klä torra fakta i en tilltalande språkdräkt med hjälp av avancerade textgenereringsmotorer.

Vi har lärt oss att leva med att robotar kan slå schackmästare. Men IBM:s Watson kan även slå Jeopardymästare. Det kräver inte bara att maskinen matas med fakta, utan även att den kan associera rätt. Ett tag hade Watson tillgång till sajten Urban dictionary, men då började den svära. Bättre då att låta den hitta på matrecept som var och en kan hämta ner från nätet. Ja, förutom sådant som att konkurrera med läkare om att ställa korrekta diagnoser, förstås.

På område efter område flyttar maskinerna fram positionerna. Det är fortfarande svårare för dem att vika ihop en handduk eller gå i en trappa än att räkna ut kompliceerade problem, men de blir bättre. Det är inte länge sedan många trodde att maskiner aldrig skulle kunna köra bil. I dag är de sannolikt bättre än människor på att göra det.

I boken Den andra maskinåldern beskriver författarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee hur de som passagerare i Googles testbil härom året märkte att den hade full kontroll i den snabba och täta trafiken på Highway 101.

Brynjolfsson och McAfee tillhör dem som blickar framåt och talar om en exponentiell förbättring av den tekniska utvecklingen. En utveckling som i sin tur lägger grunden för den långsiktiga tillväxten i ekonomin. Om ångmaskinen i slutet av 1700-talet frikopplade mängden mekanisk kraft från muskelbegränsningar så håller datorer, digitala tekniker och nätverk nu på att frikoppla den mentala kraften från våra hjärnors begränsningar.

Vi ser redan nu konturerna av en stor samhällsomvälvning. Maskiner är i allt större utsträckning uppkopplade och kan tala med varandra, utan mänsklig inblandning. Smarta appar och blixtsnabb kommunikation gör det samtidigt enklare för människor att interagera med varandra i den framväxande delningsekonomin. Vi gör också fler och fler saker i virtuella sammanhang. Som Stefan Fölster påpekar i boken Robotrevolutionen innebär det att det finns värden som inte fångas upp av BNP-måttet, som ju kräver en transaktion med pengar inblandade. Det skulle i så fall kunna vara en del av förklaringen till varför all produktivitetsförbättring som det talas om är svår att sätta fingret på.

I centrum för den här omvälvningen står inte fantastiska maskiner, utan människor. Om det visar sig att robotar och datorer kan göra allt det vi kan, fast effektivare och billigare, vad händer då med oss? Hästarna lyckades som bekant inte anpassa sig till traktorer och bilar. Men människor är mästare på att anpassa sig. Det gäller därför att vi både som individer och samhälle ställer om.

Det sägs ofta att ungefär hälften av alla jobb kommer att svepas bort inom några årtionden genom automatiseringen. Men det handlar snarare om sysslor som ingår i arbeten än jobben i sig. Det är inget nytt, men takten förskräcker.

Vårt utbildningssystem, möjligheten att beskatta människor och företag, samhällsplaneringen. Allt kommer att påverkas. Är du redo?

Läs mer om