Ryssland stängs av från OS i Sydkorea 2018, meddelade Internationella olympiska kommittén (IOK) i tisdags kväll. Bevisen för en systematisk och statskontrollerad dopning vid de förra vinterspelen i Sotji är överväldigande, enligt IOK:s egen utredning. Det finns både tekniska bevis och vittnesmål. Det starkaste vittnet är tveklöst Grigorij Rodtjenkov, tidigare chef för den ryska antidopningsbyrån och numera en visselblåsare som lever med skyddad identitet i USA.

Redan vid fjolårets sommar-OS i Rio de Janeiro var cirka 30 procent av den ryska truppen avstängd, bland andra friidrottarna. Då, liksom i det kommande vinter-OS i Pyeongchang i februari, finns en utväg för rena idrottare att få tävla under olympisk flagg. Men alla ansvariga ryska ledare, inklusive vice premiärminister Vitalij Mutko (idrottsminister vid spelen i Sotji) portförbjuds från de olympiska spelen. Dessutom väntar dryga böter för det ryska idrottsförbundet, som får står för utredningens samtliga kostnader.

Det togs mängder med dopningsprov i Sotji 2014, och nästan alla befanns vara rena. Men för de ryska utövarna var det inte proven som togs som analyserades. Som i en agentfilm byttes proverna ut genom luckor i väggen medan de ansvariga låg och sov. Grigorij Rodtjenkov har berättat om hur han själv förstört tusentals dopningsprov och hur han, med hjälp av ryska säkerhetstjänsten, bytte ut de officiella dopningsproven mot rena prov.

En av de som stängts av är skidåkaren och femmilsmästaren Alexander Legkov. Inte för att han lämnat ett positivt dopningsprov, utan på grund av vittnesmålen i kombination med skrapmärken på provrören som visar hur de förseglade dopningsproven öppnats. ”Ett slag mot idrottsrörelsen som saknar motstycke”, sade IOK:s ordförande Thomas Bach. Men statskontrollerad dopning är ingenting nytt. Det var till exempel en av de bärande idéerna i staten DDR på 1970- och 80-talet.

Idrottens skyltfönster har alltid varit oemotståndligt för auktoritära stater. Det svåra har varit att skaffa bevis i helt slutna samhällen som de kommunistiska diktaturerna fram till 1989. Vittnesmål i efterhand har dock kunnat förklara den sovjetiska och östtyska dominansen i vissa idrotter, även om de konkreta bevisen är borta sedan länge. Vladimir Putins Ryssland är vid en jämförelse betydligt mer öppet, men då också mer öppet för läckor och att sanningen kommer fram.

OS i Sotji var Putins show från början till slut. Spelen kostade häpnadsväckande 300 miljarder kronor och slutade som sig bör med att Ryssland tog hem medaljligan, en enorm pr-seger för Putin själv. IOK:s dom innebär ett bakslag, men till sommaren kan han trösta sig med fotbolls-VM på rysk mark. De stora idrottsorganisationerna bör tänka på hur de utser sina arrangörer av VM och OS, annars väntar garanterat fler svåra slag mot idrottsrörelsen.