Engelska skolan är en framgångssaga. Sedan Barbara Bergström startade den första skolan 1993 har friskolekoncernen vuxit kraftigt. I dag går omkring 25 000 elever i företagets 36 skolor runtom i Sverige och över 100 000 står i kö. Koncernens omsättning ligger runt två miljarder kronor. Det kan också noteras att många av företagets skolor är belägna i storstädernas förorter och i områden med en hög andel invånare med utländsk bakgrund (några av de populära icke-vinstdrivande innerstadsskolorna skulle aldrig få för sig att öppna filialer i utkanten av staden).

Tillsammans med sin man Hans gav Barbara Bergström i veckan ut boken ”Tough love” som handlar om Engelska Skolans framväxt och makarna Bergströms skolfilosofi. Hans Bergström har alltid varit en stridbar skoldebattör. Under sina år som chefredaktör för Dagens Nyheter drev han i en många avseenden välbehövlig kamp mot den svenska ”flumskolan”. De senaste åren har han varit en skarp kritiker av regeringens förslag om vinstbegränsningar i välfärden.

I samband med boksläppet intervjuades paret Bergström i Dagens Industris tv-kanal (15/5). Där gjorde de ingen hemlighet av att de hoppas på en ny regering i höst: ”Då får det vara slut på det här kommunistväldet” sade Hans Bergström apropå förslaget om vinstbegränsningar i välfärdssektorn. Uttalandet är symptomatiskt för hur debatten om friskolor och vinst i välfärden allt för ofta låter. När vänstern talar om ”profitörer” och ”sugrörskapitalister” (Jonas Sjöstedts favoritord för att beskriva välfärdsföretagare) kontrar högern med att likna förslaget om vinstbegränsningar med socialism och kalla frågan om vinst i välfärden för vår tids löntagarfondsstrid. Varken alliansen eller Socialdemokraterna har haft ork att nyansera debatten.

Men så här behöver det inte vara. I en debattartikel i DN (9/5) kritiserar Benjamin Dousa, Moderata Ungdomsförbundets ordförande, borgerliga politikers ovilja att ta itu med friskolesystemets problem: ”Borgerligheten har avfärdat all kritik mot skolmarknaden som om det vore ett dolt försök att inskränka individens möjlighet att välja skola.” Han menar att fler måste erkänna att skolmarknaden är en pseudomarknad: ”Ett skolsystem där i princip vem som helst kan starta skola, och därutöver plocka ut vinst från verksamheten, samtidigt som de själva ansvarar för betygssättning och rättning av nationella prov, är inte ett exempel på en välfungerande marknad.” Att en tongivande allianspolitiker, låt vara en ungdomsförbundare, resonerar om friskolesystemets problem är välkommet.

Regeringens förslag om vinstbegränsningar är illa utformat och verkar mer syfta till att blidka Vänsterpartiet och Socialdemokraternas vänsterfalang än att lösa verkliga problem. Men om inte borgerligheten besinnar sig och börjar låta lite mer som Benjamin Dousa lär ingenting förbättras.

Det måste finnas ett mellanting mellan Bergström och Sjöstedt.