Är världen en säkrare plats efter toppmötet i Singapore mellan Donald Trump och Kim Jong-un? Nog är det så. Goda relationer mellan två ledare för nationer med kärnvapeninnehav är alltid att föredra framför det motsatta. Även om det bara handlar om en klapp på axeln, uppskattande kommentarer om varandra och en gemensam lunch. Att USA:s och Nordkoreas ledare möts för första gången är i sig en stor framgång.

Själva mötet och dess ton är också det bestående minnet från tisdagen. Det undertecknade dokument som visades upp för världspressen innehöll ingenting konkret, och ingenting som inte tidigare var känt. De båda länderna ska verka för nedrustning och en fredlig utveckling på den koreanska halvön, och för fortsatt goda relationer mellan parterna.

Vid en presskonferens efter mötet öppnade Donald Trump för att avsluta den militära aktiviteten i området, samövningarna med Sydkorea, och på sikt börja tillbakadragandet av de 32 000 amerikanska soldaterna. Men det bygger naturligtvis på att Kim Jong-un avbryter sitt kärnvapenprogram, och några sådana löften finns inte. De ekonomiska sanktionerna för Nordkorea kommer också att ligga kvar tills vidare.

Diktatorn Kim Jong-un beskrivs som den store vinnaren efter mötet. Under det senaste halvåret har hans inträde på världsscenen varit påtagligt, med vinter-OS, mötena med Sydkoreas president och nu med Trump. ”Världen kommer att få se en stor förändring”, sade han i Singapore. Ett fredsavtal med grannen i syd eller verklig nedrustning skulle vara det konkreta beviset på alla goda intentioner från Kim. Historien om Nordkorea visar dock att det kan svänga fort.

Världen är upp och ned när en folkvald president framstår som mindre pålitlig än en benhård diktator. Men med Trump är det så att han kan gå från hot om våld (”fire and fury”) till lismande beröm på några månader. Sedan kan han plötsligt tröttna, bli stött eller få för sig att överenskommelsen är dålig för USA. Hans inställning till internationella avtal är annorlunda än de flestas. De kan ständigt bli föremål för omförhandling.

”Han har i alla fall inte tweetat ännu”, sade Niklas Swanström, Utrikespolitiska Institutet, efter att Trump klivit på planet från Singapore (Expressen-TV). Det hade knappt gått ett dygn sedan Trump hånat den kanadensiske premiärministern Justin Trudeau på Twitter. Samt sågat de europeiska ledarna inom G7-gruppen och beskyllt dem för att vara snyltare. Hur länge skulle den goda tonen mot diktatorn Kim Jong-un hålla i sig?

Godtyckligheten med Donald Trump gör avspänningen på Koreahalvön till en färskvara. I Mellanöstern råder allt annat än avspänning efter hanteringen av Iranavtalet och ambassadflytten i Israel. Detsamma gäller förhållandet till EU och Ryssland. Flyktighet och osäkerhet är Trumps signum som president.