Som liberal debattör och opinionsbildare spelar det ingen roll att man säger att man gillar arbetsmarknadens parter och den svenska modellen. Det spelar ingen roll att man försäkrar hur mycket man vill satsa på utbildning eller på att behålla och utveckla subventioner för att anställa. Inte heller att man kritiserar löneskillnader som i USA eller (numera) Tyskland eller att man skyr lagstiftning om minimilöner. Domen från vänstern är ändå hård: Lönesänkare!
Verkligheten talar för att något måste göras. Redan är över hälften av alla arbetslösa utlandsfödda. Lägger man till andra utsatta grupper, som de som saknar gymnasieutbildning, kommer man upp i 80 procent. Ytterligare 100 000-tals väntar på att få uppehållstillstånd och ska sedan försöka etablera sig i Sverige, ett land som ligger i världstoppen både vad gäller höga ingångslöner och liten lönespridning. Regeringen vill avvakta och använda den politik som alltid använts, att försöka utbilda alla till de jobb som finns.
Centerpartiet valde under sin dag i Almedalen att tala om helt andra klyftor än några tusenlappar i månaden, klyftan mellan de som har jobb och de som kanske aldrig får något. Enligt Centern finns det möjlighet till 80 000 nya enkla jobb i Sverige och det är arbetsmarknadens parter som bör se till att dessa blir verklighet. Om detta inte lyckas öppnar C för en ny anställningsform med slopade arbetsgivaravgifter i två år för alla som inte tidigare haft ett jobb.
Intressant, tyckte de välkända ekonomerna Lars Calmfors och John Hassler på Centerns eget ekonomiska seminarium i Almedalen. Intressant, tyckte också Plåt & Ventföretagen på ett annat seminarium där man såg en möjlighet till att yrkesutbildade plåtslagare (ett bristyrke) kan få hjälp med många kringuppgifter, till en lägre kostnad för företagen. Urkasst, ansåg däremot de fackliga Torbjörn Hagelin från Byggnads och Daniel Suhonen från tankesmedjan Katalys. ”En väg mot ett skoputsarsamhälle”, dundrade Suhonen.
Så kallade enkla jobb är verkligen inget drömscenario för Sverige. Frågan är bara hur alternativet ser ut. För ekonomerna är svaret enkelt. Med det stora utbud av arbetskraft som kommer måste man öka efterfrågan hos företagen. De nya enkla jobben kommer i alla fall, men utan betryggande kollektivavtal eller helt utan avtal. Tecknen på att svarta löner blir vanligare, och lägre, ses redan i Stockholms restaurangvärld. Det om något leder till ett samhälle med stora klyftor.
Lars Calmfors fanns också med hos plåtslagarna och satte, förvisso helt utan Daniel Suhonens starka patos, fingret på vad hela frågan handlar om: ”Valet står inte mellan om de som saknar jobb ska få hög- eller lågbetalda jobb, utan om de ska få ett jobb eller inte”. Samma fras sätter också fingret på problemet med fackets stora politiska inflytande. De företräder ju dem som redan har ett jobb.
Johan Rudström
Ledarskribent