Den norska regeringen har varit en minoritetskoalition mellan det moderata Höyre och det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, med ett avtal om stöd från sidan av två mittenpartier – Kristelig Folkeparti och det liberala partiet Venstre. Alla fyra gick bakåt men har ändå tillsammans fler mandat än partierna på den sida som också i Norge kallas den rödgröna.

Men medan Erna Solberg under förra mandatperioden kunde klara sig med stöd från bara ett av mittenpartierna, behöver hon nu stöd av båda för att få regeringens politik genom Stortinget. Både Venstre och Kristelig Folkeparti har aviserat att man kommer att ta ut ett högre pris denna gång än tidigare. Helst skulle de båda själva ingå i regeringen, medan Fremskrittspartiet ställdes utanför. Solberg däremot tycks vilja ha med både mittenpartierna och Fremskrittspartiet i regeringen.

Olika förhandlingsbud kommer nu att utväxlas. Men den stora dramatiken kanske ändå uteblir. I Norge finns inte möjligheten att utlysa nyval. Även om de fyra inte har någon djupare politisk gemenskap så kan man ändå tala om en ”ödesgemenskap” – de har alla utfäst sig att på ett eller annat sätt se till att något som liknar den nuvarande regeringen kan fortsätta.

Varför vann Solberg över Gahr Störe? Vid början av sommaren visade opinionsmätningarna entydigt på regeringsskifte. I måndags gjorde Arbeiderpartiet ett av sina sämsta val någonsin och fick mindre än 30 procent av rösterna. Ändå fick de rödgröna tillsammans nära 10 000 röster fler än partierna i regeringsunderlaget – men förlorade alltså valet.

Två huvudförklaringar finns. Dels kom två av de partier som räknas till den rödgröna sidan under spärrgränsen på 4 procent och får bara något enstaka så kallat distriktsmandat. Dels är hela valsystemet viktat så att röster i glesbygdsfylken väger relativt sett tyngre än röster i storstäder som Oslo. Så har det alltid varit i Norge och vilken sida som gynnas kan variera från val till val.

Men Arbeiderpartiets nederlag är ändå stort. Man gjorde ett strategiskt misstag genom att försöka måla upp en bild av ett Norge i kris som väljarna inte kände igen – landets ekonomi går bra och arbetslösheten sjunker.

Till detta strategiska misstag kom så taktiska missar under själva valrörelsen. Gahr Störe försökte locka över de borgerliga mittenpartierna till sin sida, men resultatet blev att AP i stället tappade väljare till Sosialistisk Venstre. Och det norska Senterpartiet, som räknas till de rödgröna, kunde vinna röster på EU-motstånd (trots att Norge inte är medlem) och motvilja i glesbygds-Norge mot centralstyrning och kommunsammanläggningar.

Erna Solberg sitter kvar, om än försvagad. Men oppositionen mot henne har försvagats ännu mer.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör