• måndag 22 december 2014
Hur många uppdrag hinner han med? Ledarloggen Ledarloggen
Vädersponsor:

Finanskrisens lärdomar

Den internationella finanskrisen sägs vara över i Sverige. Men i stora delar av Europa och i USA är den definitivt inte över, och då är den heller inte över i Sverige. Om det något vi lärt oss av den kris som kulminerade hösten 2008 är det att allt hänger ihop. De största ”syndarna” straffas mest, men även de ”mest oskyldiga” får lida av krisens härjningar.

Pehr och Ulf Wissén, båda med bred erfarenhet från finanssektorn, försöker i sin bok Finanskrisen förklarad (utgiven av tankesmedjan Fores och förlaget Ivrig) hitta just förklaringar till krisen. De pekar på såväl det mest uppenbara, att folk utan vare sig tillgångar eller tillräckliga inkomster fått förverkliga sin dröm om ett eget hus, men gör också en djupdykning i den komplexa finansiella djungeln.

Det mest intressanta är inte de amerikanska sub prime-lånens existens, utan vad som hände med dem. Hur de paketerades, bytte ägare i långa kedjor och skickades fram och tillbaka över oceanerna, allt under kreditvärderingsinstitutens radar. Oförmågan att betala i Kalifornien ledde till obalanser i Skottland. Snart dränerades hela systemet på pengar och skattebetalare över hela världen fick gripa in.

Upprinnelsen till finanskrisen är åratal av mycket raffinerade metoder för att gömma risker. Bomarknaden hade varit på väg utför i flera år och alla visste att den härbärgerade stora mängder dåliga lån. Men inom bankvärlden syntes inga dåliga siffror förrän långt in på 2008, och då var det för sent.

Anledningen var att de dåliga lånen fanns i ”skuggbanker”, utanför de reglerade bankerna. Lånen hade förts över till specialbolag, till exempel CMO (Collateralized Mortgage Obligation), en typ av bolag som ger ut obligationer, och vidare till SIV-bolag (Structured Investment Vehicle) som gav ut företagscertifikat. Slutprodukten kunde köpas av vem som helst och de dåliga lånen såg nu ut att vara hur säkra som helst med högsta betyg, AAA, hos kreditvärderingsinstituten Moody´s och Standard & Poor´s.

På detta vis hade man också kommit runt bestämmelserna i de reglerade bankerna, som är tvungna att ha ett visst eget kapital i händelse av förluster. Ingen anade oråd och Ben Bernanke, USA:s centralbankschef, drog 2007 slutsatserna att effekterna av sub prime-lånen skulle bli begränsade och inte påverka vare sig finanssektorn eller den övriga ekonomin.

Att en stor investmentbank som Lehman Brothers skulle gå omkull var då otänkbart, liksom att exempelvis Royal Bank of Scotland skulle tappa 96 procent av sitt värde. Lärdomen i efterhand är att hela det finansiella systemet hänger ihop och att det till slut inte finns någonstans att gå, förutom till skattebetalarna.

Var finanskrisen avsiktlig? Frågan som ställs av författarna är högst relevant, framför allt om vi vill förhindra ett upprepande. Var det alltså en kris för det finansiella systemet eller finns det enskilda att ställa till svars, personer som drivits av girighet? Det enkla svaret är nej, skriver de. Krisen var inte avsiktlig. I stort sett alla underskattade och missförstod riskerna. Men det hindrar inte att det fanns starka inslag av girighet under resans gång.

Kommer det att hända igen? frågar Pehr och Ulf Wissén sig slutligen. Kanske inte, tror de, och pekar på de många fundamentala lärdomar som finanskrisen fört med sig, samt den utbredda oro som finns för en ny kris. Världens regeringar och centralbanker jobbar nu också intensivt för att täppa till luckorna i systemet.

Men minnet är kort och sannolikt kommer det en ny finanskris. Och sannolikt kommer återigen bostäder och fastigheter att vara inblandade. Långt borta är den tid när långivaren var en lokal bank som kände sina låntagare och kunde reda ut eventuella problem öga mot öga. Detta är i sig ingenting att sörja då låntagarna fått bättre villkor med den globala konkurrensen. Men det ställer stora krav på de finansiella systemet.

Redan HC Andersen konstaterade i Kejsarens nya kläder att det ibland krävs ett barn för att se sanningen. Om mänskligheten ska bli bättre på att undvika kriser måste fler våga fråga sig ”är detta rätt?” eller ”är detta verkligen sunt?”. Det gäller alla, från centralbankschefer till bolånetagare.

 

Ledare