Fotbollen är den största idrotten av alla, i Sverige liksom i världen. Allsvenskan kan med fog kallas ”fotbollens finrum” i Sverige. Där finns resurserna och medieutrymmet och Uppsala har under drygt fyra decennier saknat representation i herreliten. Som alla vet var så ökenvandringen slut den 24 oktober i höstas. Fansen jublade, näringsliv och politiker likaså. Nu skulle det bli fest i Uppsala. Sirius till allsvenskan!

Men det visade sig att Uppsala bjudit till Nobelfest i en luggsliten kavaj, med mosbricka på menyn. Alla som såg premiären mot IFK Göteborg kunde se att planen på Studenternas var ospelbar. I morgon spelas nästa hemmamatch mot Kalmar, i Gävle (!). Som UNT Sports krönikör Daniel Meisel uttrycker det: ”Uppsala Kommun har gjort bort sig inför hela fotbollssverige och det här är pinsamt, ett praktfiasko”.

Utan att gå in på detaljer om grässtråns beskaffenhet (fullt möjligt i en stad med ett lantbruksuniversitet, förvisso) kan man konstatera att det inte är lätt att få till en bra gräsmatta redan i april. Som pojklag, flicklag eller division sex-lag kan man acceptera en ursäkt från kommunen och hålla sig på grusplanen ett tag till. Men för lag som omsätter mångmiljonbelopp och siktar på spel i Europa är det ett rättmätigt krav att ha ett underlag att spela på.

Studenternas IP haft problem med sitt gräs i decennier. Allsvenskan kom inte heller som någon överraskning i oktober då Sirius föregående säsong kvalade, och var en stolpträff från avancemang. Ansvaret vilar tungt på varje politisk majoritet som haft ansvar för den största arenan i staden, under många år platsen för SM-finalen i bandy.

Tyngst faller ansvaret på den nuvarande ledningen som haft flera år på sig för att förbereda planen för allsvenskt spel. ”Det vore väl sjutton om det inte kom varmare väder snart”, säger Rickard Malmström (MP), ordförande i idrotts- och fritidsnämnden, till unt.se (20/4). Uppsalaborna skruvar på sig i genans. Det är faktiskt riktigt pinsamt.