Bygget av så kallade halmdockor är ett retoriskt grepp – medvetet eller omedvetet – och framkommer ofta i situationer då den utsedda motståndarens argument är svåra att bemöta rationellt.
En halmdocka byggs genom att skapa en nidbild av motståndarens åsikter och argument, vilken man sedan utan ansträngning kämpar ner. Genom att förvränga bilden, bland annat med lösryckta citat, behöver man inte själv prestera något annat än diffusa antydningar och spekulationer. I stället för det som borde vara adelsmärke i opinionsjournalistiken: att bemöta motståndarens bästa argument – inte att förvanska dem.
Den artikel jag skrev som Håkan Holmberg refererar till och vilt spekulerar om, tar sin början i säkerhetsåtgärderna som polisen beslutade om på sammanlagt nio flyktingboenden efter att de misstänkta gärningsmännen för Ikeamorden visat sig vara flyktingar från Eritrea. Jag ser polisens analys och beslut som del i en större bild, där ”asylsökande och tiggare liksom flyktingboenden utsatts för hot, trakasserier och attacker”.
Jag tror att det finns ett samband mellan denna allt råare verklighet, och de rop på hjälp som bland andra Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh har skrivit: deras upplevelse av ökad fundamentalism i svenska förorter. De har flytt från ett förtryck som de sedan åter möter i sitt nya hemland. Och jag tror att kombinationen av att staten abdikerar från sitt kärnuppdrag och politikernas oförmåga till reformarbete på integrationsområdet, skapar ”otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare”.
Om Håkan Holmberg har invändningar mot denna analys, diskuterar jag dem gärna. Men att slåss mot hans halmdockor är en ren förolämpning mot de människor vars frihet och trygghet nu så tydligt beskärs. Det är inte en fråga om liberalism, utan om hederligt uppförande.
Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör Svenska Dagbladet
Svar:
Jag tycker inget annat än Tove Lifvendahl om våldet, fundamentalismen eller statens kärnuppgifter. UNT:s ledarsida har skrivit om alla dessa frågor. Jag tror också att det finns ett samband mellan brister i statens sätt att sköta sina kärnuppgifter och gängvåld och förtryck i svenska förorter. Men det är något helt annat än att koppla samman migrations- och integrationspolitiken med knivdådet på Ikea. Det är helt olika saker som i hederlighetens namn måste diskuteras var för sig.
Håkan Holmberg, politisk chefredaktör