Sverige är starkt segregerat. Ingen blir förvånad över slutsatserna i rapporten från ESO (Expertgruppen för offentlig ekonomi). Utrikes födda fastnar ofta i områden med andra utrikes födda vilket minskar chansen till jobb och en bättre ekonomi. Under 2000-2012 har Sverige varken blivit mer eller mindre segregerat. Ändå är rapporten viktig med tanke på de utmaningar som väntar.
Bland de 1,5 miljoner utlandsfödda som bor i Sverige är sannolikheten hög för att de har många grannar av samma ursprung, särskilt om de är födda i Mellanöstern eller Afrika. Detta är i hög grad frivilligt till en början då det finns många fördelar att bo nära sina landsmän. Men det blir mer och mer problematiskt med tiden då det finns starka samband mellan boendet och positionen på arbetsmarknaden. Segregationen har lett till ett utanförskap som är svårt att bryta.
En av de lösningar mot boendesegregation som diskuterats i kommuner, och som också förs fram i rapporten, är att blanda olika upplåtelseformer. Villor, bostadsrätter och hyresrätter ska finnas i samma område. Det kan i och för sig vara bra med en varierad stad, men så länge man inte blandar hyresrätter och bostadsrätter i samma trappuppgång bryter det inte segregationen. Det enda som verkligen fungerar är att få ett jobb, en fast förankring på arbetsmarknaden.
Det är svårt att hitta jobb i Sverige utan de rätta nätverken. Och dessa saknas i områden med hög andel utlandsfödda. Eller som det uttrycks i ESO:s rapport: ”Sannolikheten att vara sysselsatt för utrikes födda personer samvarierar negativt med andelen utrikes födda grannar”. Det är knappast förvånande slutsatser. Men brådskan att göra något har tilltagit. Med de många nyanlända som kommit till Sverige är en ny period av inaktivitet, som 2000-2012, inte att tänka på.
Det är självklart att den sociala oron kommer att öka om ännu många fler kommer in i samma negativa cirklar som drabbat föregångarna. ESO vill inte ge konkreta politiska förslag men skriver att traditionell arbetsmarknadspolitik, praktikplatser och utbildningsprogram, inte kommer att räcka för att ta hand om alla nyanlända. Det som behövs är ”strukturella förändringar i syfte att sänka trösklarna” till jobb, heter det i rapporten.
De politiska slutsatserna borde vara uppenbara. Jobbpolitiken har inte fungerat alls för att bryta segregationen under 2000-talets första decennium. Nu försöker regeringen med mer av samma medicin. Oppositionen är generellt sett mer orolig för trösklarna, men föreslår alltför drastiska åtgärder, i stil med Centerpartiets utspel om väsentligt lägre ingångslöner för nyanlända.
Det är läge att lyssna på experterna och komma överens om en lösning som håller över valet 2018. Gamla låsningar måste överges och varken LO eller näringslivet kan diktera innehållet. Det är bråttom nu. Segregationen kan bli permanent.