Sensommaren 1971 träffades en grupp politiker inom ramen för den pågående grundlagsberedningen på Hotell Kattegatt i skånska Torekov. Där skulle de förhandla sig fram till en lösning på monarkifrågan. Resultatet blev Torekovkompromissen: Sverige förblev en monarki, men regenten avlövades all formell politisk makt. Det är i denna konstitutionella situation Sverige befunnit sig sedan den nya regeringsformen trädde i kraft 1974.

Som en konsekvens verkar alla seriösa politiska diskussioner om Sveriges statsskick ha dött ut. Varför, tycks många resonera, ska vi hålla på och bråka om monarkin när kungen inte har någon makt? Det finns väl viktigare frågor? Och visst är det trevligt med en kungafamilj och alla bröllop, dop och födelsedagar?

I fredags fyllde kronprinsessan Victoria år. Kronprinsessans födelsedagar är alltid storslagna men i år var det extra festligt eftersom hon flydde 40 år. Sveriges Television missar som bekant aldrig ett tillfälle att frossa i kungliga festligheter och fredagen var inget undantag. SVT sände i flera timmar, både från Stockholms slott och från Solliden på Öland. Det journalistiska huvudnumret var Claes Elfsbergs intervjuprogram med Victoria, ”Hennes vänliga höghet”. Programmet innehöll några försök till kritiska frågor men var i det stora hela en enda lång hovbugning.

Victoria har varit kronprinsessa i nästan 40 år (de första åren av sitt liv var hon en vanlig prinsessa innan Sverige – till kungens förtret – införde full kognatisk tronföljd 1980). Hon är onekligen väl förberedd för att axla rollen som statschef. Det kan nog dock dröja eftersom kungen inte verkar vilja låta sig inspireras av sina kollegor i Europa som avgått i förtid för att lämna plats åt nästa generation. Men att Victoria en dag ska bli Sveriges drottning är det få som ifrågasätter. Det finns i dag ingen levande politisk diskussion om vårt statsskick.

Det är synd för monarki är lika dåligt i dag som det alltid har varit. Inte bara för det uppenbart felaktiga i att ärva ett ämbete och den flora av servilitet och ”allsköns fjäsk” som ett kungahus ger upphov till. Också i andra avseenden är Sveriges statsskick problematiskt.

Det finns nämligen situationer när en statschef, utöver det rent ceremoniella, fyller en viktig funktion. Det kan handla om nationella kriser och parlamentariska låsningar. En demokratiskt tillsatt statschef skulle också ha betydligt större trovärdighet som representant för den svenska demokratin vid statsbesök i olika länder.

Hur skulle republiken Sverige kunna se ut? Ett alternativ är att göra talmannen, som redan tagit över många av kungens tidigare uppgifter, till statschef. Ett annat alternativ är att ha en folkvald president som i Finland. Det finns förstås fler alternativ.

Hur populär Victoria än är kommer hon inte att kunna fylla den funktion som bara en demokratiskt tillsatt statschef kan göra. Därför behöver Sverige ett offentlig diskussion som tar frågan om vårt statsskick på allvar.