Nazistiska NMR fick inga mandat i några kommunfullmäktige, trots idogt kampanjande. En storvinst för demokratin. Men under radarn, i Ludvika där NMR tilläts hålla otaliga bokbord, har ett annat parti med en mördarideologi tagit mandat. Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), skrapar ihop 2,1 procent vilket räcker till en plats i kommunfullmäktige åt Karl Gustav Nilsson.

”Vissa menar att kommunismen också är en otäck rörelse” anmärker SVT:s reporter när han intervjuar Nilsson. Frågan speglar den rådande okunnigheten och relativiseringen av en av världens dödligaste ideologier. Kommunismens svarta bok, framtagen av några av de främsta internationella forskarna på området för att undersöka brott begångna i kommunismens namn, bedömer att omkring 94 miljoner människor dött på grund av avrättningar, hunger och svält skapade av regimer, krig, utvisningar och tvångsarbete. Vissa menar att siffran är högre.

Den svarta boken räknar med att 10 000 människor dött ”som ett resultat av handlingar från internationella kommunistiska rörelser och partier utan styrande makt”. När Kommunistiska Partiets partiledare Robert Mathiasson intervjuas i rapport (20/10-16) menar han att våld kan bli nödvändigt om borgarklassen inte ger sig. ”Man måste vara beredd att tvinga dem att acceptera att deras förmögenhet och egendomar ska tas över av samhället”. I partiprogrammet kan man läsa om proletariatets diktatur. Diktatur är ett missförstått begrepp och konceptet har smutsats ner av Hitler, enligt Mathiasson.

Partiprogrammet ja, där lever revolutionstanken som om året vore 1917. Tankar om en kapitalistisk världskonspiration blandas med hat mot äganderätten. Både partiledaren och den nyinvalde Karl Gustav Nilsson påtalar att parlamentarisk representation inte är viktig. Det som spelar roll är att arbetare organiserar sig. I ett ”tal till nationen” beskriver Mathiasson den framtid han söker. Medborgarna ska kunna avsätta politikerna även mellan valen ”om de missköter sig”, vilket verkar nyckfullt och föga förenligt med demokrati. Politiker spelar en marginaliserad roll i kommunisternas framtid, det är folket som har tagit över bankerna och gatorna, förklarar Mathiasson.

Den som besöker partiets hemsida möts av en valfilm med Sven Wollter som speaker. Vad hände med rättvisan? Vad hände med strävan efter demokrati? Vad hände med människovärdet? undrar Sven. Det undrade nog även de medborgare som i kommunistiska diktaturer världen över sattes i fängelse utan rättegång, berövades rätten till egna tankar och såg sitt människovärde elimineras under en ideologi där människor är medel för att uppnå den perfekta staten, men värdelösa en och en. Under Maos välde i Kina försökte man till och med förbjuda kärlek till annat än partiet, och föräldrar som visade sig tillgivna sina barn blev hårt ansatta. Men för Mathiasson är det inte Mao utan Lenin som inspirerar, ”en av 1900-talets största tänkare”. Lenin, vars sovjetunion, står för en femtedel av kommunismens offer.

Men nej, det är ju självklart inte den typen av kommunism som Kommunistiska Partiet eftersträvar. Grundtanken är god, sägs det. Alltså idén att människor ska leva exakt likadana liv och existera för samhället skull och inte för sin egen. I praktiken är det just den ”fina” idén som lett till slavläger för oliktänkande, hbtq-personer, religiösa företrädare och ja, egentligen vem som helst som råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Det finns ingen god kommunism, 100 miljoner människors död borde vara bevis nog. Vi behöver inte prova igen.

Ludvikakommunisten besökte Nordeas bolagstämma tidigare i år. Han var förvånad över att han fick tala till punkt. I en demokrati finns en kultur där oliktänkande får höja rösten, något som är främmande för en kommunist. När motståndet mot NMR samlar Sverige blir man stolt. Att inte kamp mot kommunism kan generera samma stöd är konstigt. I grund och botten har de två ideologierna mer gemensamt med varandra än med vårt demokratiska samhälle.