Marcus Birro, till exempel, ska få en egen liveblogg på svt.se. Därmed sällar han sig till medieeliten och blir kollega med ”det förbannade zombie-led som utgör det här pinsamma lilla landets kulturliv” – ”kulturens inavlade babianer”. Så har han ju själv kallat mediefolk i sin blogg på 24Nyheter.

Birro förnimmer att ”folket som bygger landet” förbereder en revolution mot Eliten. Själv har han utsett sig till banerförare för alla ”negligerade, nedtystade, hånade, förminskade, förlöjligade” invånare som den politiska och mediala eliten ”inte lyssnar på”. Birro har under en längre tid utvecklat ett gränslöst förakt för Eliten, som han hånar och förlöjligar i klump. Samtidigt gör han sig (tydligen omedvetet) skyldig till det översittaraktiga Stockholmsperspektivet, när han utgår från att alla utanför huvudstaden ser sig som nedtystade och förlöjligade offerkoftor.

Frågan är nu vad elithataren ska använda sin nya elitplattform till.

Två andra opinionsbildare som också just fått nya uppdrag är etikdoktorn Ann Heberlein samt sexrådgivaren och författaren Katerina Janouch. De ska sitta i en expertkommitté som ska stoppa våldtäkterna ombord på Viking Lines färjor.

Även Heberlein breder sina vingar över alla bortglömda på den svenska landsbygden: män och kvinnor som ”struntar i genuspedagogik, hbtq-certifieringar, normkritik och mångfaldsfrågor”. Alla som bor på landet är typ inskränkta och ignoranta. Och det är tydligen berömvärt.

Vad många av oss andra ser är en landsbygd som sjuder av engagerade människor, där många hjälper flyktingar med allt från språkträning och idrottsengagemang till att ta steget in på arbetsmarknaden. Sådant som Heberlein föraktfullt etiketterar ”banal godhet”.

Hon känner i stället påfallande starkt med den minoritet av svenskar som anser att människor från Mellanöstern och Afrika har svårigheter att integrera sig i det svenska samhället. Detta är inte fördom utan empiri, vet hon. All verklig empiri om att den absoluta merparten dem som flyttar till nya länder gradvis anpassar sig till landets vanor och värderingar blundar hon för.

När Ann Heberlein häromdagen på Twitter av någon anledning utbrast ”nä hörni — är det inte dags för en statskupp” fick hon 320 likes. Det var ju bara ”ironi”, hävdade hon in en senare tweet. Oklart över vad. Statskupper är inte roliga.

I fjol backade Katerina Janouch på Twitter upp en skara högerextremister, som drog genom Stockholm för att misshandla alla med nord­afrikanskt utseende. Janouch raderade sedan tweeten. Men det kom en till: ”Är det inbördeskrig mot det marockanska gatuslöddret på g?” Efter kritik ursäktade hon sig med att hon är ”oroad över samhällsutvecklingen”. Samma oro driver henne att lära sig hantera handeldvapen. Det berättade hon nyligen i tjeckisk tv.

Så kvalificerar man sig för att sitta i ett expertråd mot våld.