Under valrörelsen var retorikexperterna flitigt i elden och analyserade partiledarnas uttalanden. Nu tycks de ha tagit semester. Det är synd, då det finns mycket intressant att bita i. Som att nästan alla framställer sig som segrare och hävdar att ”väljarna gett ett tydligt besked”. Alla varianter som hörts för att positionera sig inför de kommande förhandlingarna, hur riket/regionen/kommunen ska styras, är också ofta retoriska konststycken.

Det ”tydliga” beskedet, i riksdagen liksom i en lång rad landsting och kommuner, är alltså att de båda traditionella blocken är ungefär jämnstora samtidigt som det tredje blocket vuxit sig stort och blivit en faktor som inte kan räknas bort. Då måste man tänka nytt och förhandla i helt nya och ovana konstellationer. Alla vill sitta i förarsätet då man går in i en sådan procedur, och det är där retoriken kommer in.

De båda statsministerkandidaterna Löfvens och Kristerssons sätt att uttrycka sig har snabbt ynglat av sig på de lokala och regionala nivåerna. ”Det vore spännande att sy ihop ett mittensamarbete över blockgränserna”, säger S-kommunalrådet Erik Pelling (UNT 11/9), i första hand syftande på Centern och Liberalerna. M-kommunalrådet Fredrik Ahlstedt vill styra med alliansen i samarbete med alla andra partier utom SD.

Även i regionen har alliansen och de rödgröna exakt lika många mandat, och där är parallellerna ännu tydligare: ”Alliansen är den största partikonstellationen som redan är färdigförhandlad”, säger Stefan Olsson (M). Han kommer att söka stöd för sin politik och det kommer naturligtvis också Börje Wennberg (S) att göra: ”Jag är öppen för dialog med alla partier, exklusive SD”, säger han.

Alliansen och Socialdemokraterna vill båda styra, men måste ha stöd från andra partier än de vanliga. Båda vill vara ”styrparti”, ingen vill vara stödparti. Och om den andre inte går med på att vara stödparti så blir man anklagad för att gå Sverigedemokraterna till mötes. Uppsala/regionen/landet måste styras, säger man, utan det för åhörarna så viktiga tillägget ”av oss”.

Ute i länet har S och C förlorat sin majoritet i Östhammar, men enligt kommunalrådet Jacob Spangenberg (C) är den konstellationen fortfarande ”det enda nav som allt kan kretsa kring”. Det låter ju bra, för vem vill cykla utan nav? I Tierps kommun, alltid styrt av S och nästan alltid med Bengt-Olov Eriksson i täten, har alliansen sensationellt blivit större än de rödgröna. Eriksson ser plötsligt stor risk för SD-inflytande när han själv inte företräder den största minoriteten. Inte helt logiskt, men retoriskt i linje med Löfven och de andra partikamraterna.

Det blir uppfriskande när en partiföreträdare plötsligt ärligt säger vad som hänt och vad som måste göras. ”Det blev dött lopp i valet och vi behöver hitta lösningar för att styra”, säger kommunalrådet Mohamad Hassan (L) (UNT 10/9). Just precis så är det, och ni som är valda till respektive församling får härmed uppdraget att skrida till verket.