Att grannen sitter och tar morgonkaffet på sin balkong fyra meter bort kan kännas helt okej. Likaså får man acceptera att solen lyser med sin frånvaro och att även innergården känns trång och mörk. Samt att bilar och bussar forsar förbi bara några meter bort om man går ut. Allt detta är acceptabelt om man valt att bosätta sig i en storstad, som Paris eller Stockholm. Men Uppsalaborna är naturligt nog mer tveksamma, vilket gårdagens reportage i UNT visade.

Grundproblemet är kanske att den politiska ledningen i Uppsala inte riktigt bestämt sig. Vill man vara en storstad eller en småstad? Både och, verkar det som. Det som säljer in Uppsala som bostadsort är visserligen närheten till storstad och storflygplats, men själva boendet ska präglas av utrymme, grönytor och att man har nära till riktig natur, skogar och sjöar. De nya invånarna i exempelvis Börjetull, Gränby, Sala backe och Rosendal sitter nu på sina balkonger och funderar.

En sak var utan tvivel bestämd, med enighet över blockgränsen. Uppsala skulle bygga många bostäder, fler än någon annan kommun. Och det skulle ske genom förtätning. Alla antas vilja bo så nära stadskärnan som möjligt. Det är möjligt att förtätningen nått vägs ände nu. Invånarna i Gränby eller Sala backe hade inte mycket att invända mot de nya grannhusen, men i Eriksberg skriker man rakt ut: Inga nya 2 000 bostäder här!

UNT:s genomgång av partierna och byggandet (5/9) visar att den gamla betongkoalitionen håller än. Socialdemokrater och moderater ser ett fortsatt växande Uppsala som ett övergripande mål. Övriga partier vill dra i bromsen och låta ”staden runt bostäderna” komma ikapp. En rimlig ståndpunkt som bekräftas av bilköerna varje morgon på utvalda genomfartsvägar.

Fyrspårsavtalet med staten är bra, men det är förfärande mycket som hänger i luften om Uppsalas framtida kollektivtrafik. Vad är till exempel en spårförbindelse Bergsbrunna-Gottsunda värd utan anknytningen in mot centrum (det så kallade kunskapsspåret)? Spårvagnar eller "superbussarna" i BRT-systemet är en fråga som måste få ett snabbt svar.

Det är inte för sent att reda upp situationen. Marknaden gör att byggboomen passerat sin topp, med minskad efterfrågan just på den sorts bostäder som byggts allra mest i Uppsala. Och det är kanske tur. Pausen kan med fördel användas till att bestämma sig om kollektivtrafiken. Blir det spårvagn måste staten börja bearbetas bums, om att leverera sin del av den nödvändiga andra halvan av systemet.

Planeringshorisonten för trafik, service och välfärd räknas i decennier. Vid en jämförelse är byggtakten för bostäder lätt att reglera, bara det grundläggande planarbetet är klart. Den kommande majoriteten bör dra i det reglaget nu, annars lär man bara få annonsera efter hyresgäster i storstadstidningar under 2020-talet.