En lång rad lokala SD-politiker, runt om i landet, har inför valet beslagits med grovt rasistiska utfall på sociala medier. Många har den senaste veckan lyfts fram i reportage i Expressen. De avslöjade personerna har i olika kombinationer förnekat, försökt släta över, hävdat att det varit fråga om skämt och till sist vanligen retirerat och strukit sig från valsedlarna.

Representanten i Tierp har uttryckt sig svårt nedsättande om mörkhyade personer och förolämpat Förintelsens offer. Med olika variationer är det ett mönster som går igen över landet – och som upprepas gång på gång. Det är inte fråga om tillfälliga övertramp av enstaka eller isolerade personer..

Dagens Nyheter har i en utförlig granskning de senaste dagarna påvisat samband mellan extrema högerpopulistiska sidor på Facebook och Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning. I bilden ingår också den riktigt extrema propaganda, med hot om avrättningar och annat, som drivs av Nordisk Alternativhöger som nyligen uppmärksammades i Uppdrag Granskning i SVT. Det kan vara svårt att se var SD slutar och Vit makt-miljön börjar, säger Jonathan Leman på tidningen Expo till DN.

När SD-representanter eller personer som skriver inlägg på Vit makt-sajter påminns om dessa förhållanden är en vanlig reaktion att påpeka att det också finns andra aktörer som sprider liknande propaganda. Varför då intressera sig för SD? Sådana aktörer existerar, men att de finns är samtidigt givetvis helt irrelevant för bedömningen av den svenska extremhögern.

En riksdagskandidat för FI fick lämna partiets lista sedan hon sagt att problemen i Mellanöstern skulle lösas om judarna drevs bort därifrån. Ett annat exempel är organisationen Milli Görüs i Malmö som fått kommunala bidrag sedan 2016. Rörelsen beskrivs enklast som både islamistisk och ultranationalistisk med en otvetydig antisemitisk inriktning, präglad av Förintelseförnekande och konspirationsteorier.

Stadsdelsnämnden på Hisingen i Göteborg stoppade i januari, efter tips från polisen, en lokaluthyrning till Milli Görüs lokalavdelning. Men i Malmö har den politiska ledningen alltså inte reagerat mot verksamheten. Kommunalrådet Frida Trollmyr (S) säger till Expressen att man inte har resurser att kontrollera vad rörelsen står för, särskilt som man skriver på turkiska. Hur svårt kan det vara?

Den enkla sanningen är att konspirationsteorier om judar förr eller senare dyker upp i extrema rörelser av alla slag och att det finns en utbredd naivitet på många håll i samhället inför den verkliga innebörden av denna sorts propaganda. Extremhögern och den extrema islamismen, liksom grupperingar på den yttersta vänsterkanten, sprider antisemitiska påståenden som är förvillande lika varandra. Att känna igen sådant borde höra till den politiska allmänbildningen.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör