Det fanns en tid när ett människoliv inte var mycket värt. Straffarbete, slavarbete och andra former av utnyttjanden var en del i ett fungerande samhälle. Fortfarande finns sådana här tendenser och under höger- och vänsterextrema krafter återkommer idéer om att alla människor inte är lika mycket värda. När man i Ungern ska få stöd för en opinion mot flyktingar måste man först avhumanisera dem som flyr. Under rapporteringen inför det ungerska valet i april berättar en kvinna att hon visserligen aldrig träffat en flykting, men att hon vet att de inte är människor på samma sätt som hon. I USA fick vi i juni se barn skiljas från sina föräldrar och sättas i burliknande förvar. Mänskligheten var som bortblåst när hjärtskärande bilder på gråtande barn som ropar efter mamma och pappa kablades ut över världen. Reaktionerna i USA var upprörda, och många markerade tydligt mot behandlingen av barnen. Protestmarscher och demonstrationer över hela landet samlade hundratusentals människor. Men fortfarande finns de som stödjer Trump-administrationens tuffa tilltag.

Det är en sak att tro på begränsad invandring, det går att koppla till en ideologisk övertygelse, och den kan man så klart tycka vad man vill om. Men att fullkomligt fördöma att barn tas från sina föräldrar och sätts i burar borde vara en självklarhet, oavsett politisk övertygelse. Kring detta borde det inte finnas något annat än konsensus – till och med mellan rivaliserande demokrater och republikaner.

I slutet på förra veckan gick tidsfristen ut för Trump-administrationen att återförena de familjer som separerats. Femhundra föräldrar har också framgångsrikt fått återförenas med sina barn, men nästan lika många har deporterats från USA utan sina barn. Hur dessa familjer ska återförenas är ännu inte helt klart. Sedan i våras har över 2 300 barn skiljts från sina föräldrar. Anledningen är Trumps nya nolltolerans för illegal invandring. Man vill statuera ett exempel och avskräcka människor från att försöka ta sig in i USA. För CNN berättar Chris Cabrera som är ordförande för National Border Patrol Council om den farliga resa som många gör för att ta sig över gränsen. En fyraårig flicka som reser ensam och en pojke som dör av värmeslag. Hans slutsats blir att barnen mår bättre hållna på anstalter i USA än på väg dit. Men det enda som är ”bra” är förstås att barnen slipper både och. Självklart är inte heller dessa de två enda alternativen. Förut hölls familjer tillsammans, men då man nu väljer att åtala de vuxna som tar sig över gränser så får man separera dem, detta eftersom barn inte kan åtalas.

Ansiktet för den hårda migrationspolitiken är ett gråtande barn vars enda brott är att de följt med sina föräldrar i jakt på ett bättre liv. Att separeras från dem är det hårdaste tänkbara straffet.