Man bara gör en film om andra världskriget eller Förintelsen. Vips har man en spiksäker vinnare, eftersom det ju finns en judisk koloni med stort inflytande i Hollywood.

Precis så resonerar icke-Oscars-vinnaren Ruben Östlund, som regisserat det svenska Oscars-bidraget "The Square”. Uttalanden med denna innebörd kom fram i en intervju i DN i helgen, före Oscarsgalan.

Östlund är alltså inte bara en dålig förlorare, redan innan han förlorat. Han ger uttryck för en typisk antisemitisk tankefigur. Den judiska lobby-gruppen i hans föreställningsvärld har alltså makt att bestämma både vilka filmer som ska göras och vilka som ska få vinna Oscarstatyetter.

Hans uppfattning stämmer mycket väl överens med urgamla antisemitiska myter och schabloner om en judisk maktelit som konspirerar och manövrerar. Sions Vises protokoll är ett känt exempel på dessa antisemitiska lögner; en falsk skrift som gör anspråk på att visa hur ledande judar under ett sammansvärjningsmöte diskuterar hur de ska nå världsherravälde och förstöra den kristna civilisationen. Det falska protokollet användes såväl under Tsarrysslands pogromer som i Nazitysklands propaganda mot judar.

Egentligen skulle man inte ens behöva förklara hur fel Ruben Östlund har om Oscars-statistiken. Men för säkerhets skull gör Helena Lindblad det i en DN-krönika.

I kategorin Bästa icke-engelskspråkiga film utspelar sig bara drygt en av tio filmer sedan 1947 under andra världskriget. Några få tangerar själva Förintelsen. Går man till prestigekategorin Bästa film har bara totalt sex vinnarfilmer handlat om andra världskriget eller Förintelsen — sedan 1943.

Helena Lindblad frågar sig varför professor Östlund plötsligt tycker det är kaxigt att sprida vanföreställningar. I stället för att göra läxan som den forskare han är.

Ja, det är sannerligen gåtfullt. Men mest av allt är det pinsamt på det där unkna och obehagliga sättet.