Torsdagen var den kanske viktigaste dagen i KU-förhören om skandalen i Transportstyrelsen. De avgångna S-ministrarna Anders Ygeman och Anna Johansson skulle svara på hur hemliga svenska försvarsuppgifter och personregister har kunnat läcka ut. Och kanske framför allt på hur informationen om läckan hanterats inom regeringen, mellan de olika departementen.

Alltifrån den första varningen från Säpo i november 2015 till att statsministern informerades i januari 2017 uppvisade regeringen Löfven en häpnadsväckande brist på organisation. Stuprören mellan departementen var påtagliga och ytterst viktig information gällande rikets säkerhet fastnade på vägen mellan myndigheter, statssekreterare och ansvariga ministrar.

Efter att under fjolåret mest ha skyllt på den förra regeringen, för outsourcingen på Transportstyrelsen och för oskicket att begära misstroendevotum mot flera ministrar, tog förre inrikesministern Ygeman nu på sig en del av ansvaret under KU-förhöret, ”det finns skäl att vara självkritisk”. Men indirekt gav både han och Anna Johansson skulden till de båda statssekreterarna Erik Bromander (Johansson) och Emma Lennartsson (Löfven). Det var där informationen fastnade. Båda har också valt att avgå.

Allianspartierna har hittills inte vunnit något på regeringens tillkortakommanden. Tvärtom, turerna kring misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist hade två effekter. Dels framstod oppositionen som oenig, dels verkade inte regeringens informationshaveri så allvarligt att det behövde utlösa en regeringskris, trots allt. Det kommer att bli svårt för alliansen att få frågan att ta ny fart i valrörelsen.

Anders Ygeman fortsätter däremot sitt viktiga jobb som gruppledare och Anna Johansson siktar på en ny riksdagsperiod med nya uppdrag. Hultqvist och Löfven har annat att tänka på, liksom EU-ministern Ann Linde, som statssekreterare också inblandad i frågan om Transportstyrelsen. Så kan man också hantera en riktig skandal, om man får tillåtelse att göra det.