Att man inte får gå ut och leka om man inte har galonbyxorna på kan av fyraåringen ses som en krigsförklaring. I alla fall i ett skede då prövandet av den egna viljan ska forma personligheten. Men någonstans är galonbyxor begripligt och rimligt för barnet. Alla ska vara varma och torra.

Att tvingas att ständigt bära en viss huvudbonad inomhus, som bara enstaka individer av ett visst kön bär, saknar dock funktionens logik. Ett aktivt tvång i religionens namn blir därför till en verklig kränkning. Ingen kan förklara så att barnet förstår. (Förstår ens de vuxna?)

Personal på sju av tio förskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö kan ändå tänka sig att, på uppdrag av religiösa föräldrar, aktivt kontrollera att småflickor ständigt bär slöja mot sin vilja. Vissa går med på att kameraövervaka de små. Som om barn helt saknar rätt till integritet.

Förskolan ska förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som svenska samhället vilar på. Så står det i dess läroplan: ”Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.”

Det är ju faktiskt raka motsatsen till att utöva ett visst religiöst tvång.

Kanske har förskolepersonal hamnat i läroplanens irrgångar, där inga barn ska utsättas för ”religiös diskriminering”. Fast det är nu just vad de gör. Föräldrar har förvisso ansvaret för barnets uppfostran. Men de får inte, enligt FN:s barnkonvention, välja livsåskådning åt dem.

Att utsättas för orimligt tvång är inte den trygga omsorg och ”roliga” verksamhet som läroplanen föreskriver, där varje barn ska ha ”reellt inflytande” och dess åsikt respekteras. Inte heller kan det vara sådan ”omsorg” som förbereder barn på ”ansvar, rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt samhälle”.

Och det är tvånget som är problematiskt – inte slöjan. Att förbjuda barn som själva vill ha slöja i förskolan blir också till ett tvång. Alla barn präglas av hur vuxna i omgivningen klär sig. Och precis som man tar av en varm kofta kan man ta av slöjan när man vill.

De som vill totalförbjuda slöja i förskolan menar att hijab, som egentligen ska dölja den vuxna kvinnans behag, sexualiserar barnet. Samtidigt köper en del vuxna bikini och ”bh” till små barn. Andra menar att slöjan befäster könsroller, vilket inte är förenligt med förskolans värdegrund. Men det gör många kläder; förskolan kan ju inte förbjuda tyllkjol och batmantröja.

Många frågor kan ställas. Hur stort är problemet på riktigt? Och hur tänker man kring detta i grundskolan, som enligt läroplanen vilar på kristen tradition? Förekommer tvång i religiösa friskolor? Och så vidare.

Klart är att orimligt, kränkande tvång är fel. Och hijab är inte som galonbyxor.