Snart ska regeringen presentera sitt budgetförslag för valåret 2018. Kommer man att prioritera välfärden eller tryggheten? Barnfamiljer och pensionärer eller polis och försvar? Ska man öppna en dörr mot alliansen eller kommer blockpolitiken att cementeras ytterligare? Svaren ges av de senaste siffrorna om svensk ekonomi. Högkonjunkturen fortsätter. Vi kan prioritera allt och hålla alla dörrar öppna, är regeringens slutsats.

Riktigt så kan man förstås inte göra. Enligt Konjunkturinstitutet (KI), som tidigare kritiserat regeringen för att inte spara i goda tider, är reformutrymmet för ofinansierade reformer tolv miljarder kronor, exklusive de skattehöjningar som aviserats. En del av detta är redan intecknat efter försvarsuppgörelsen (2,7 miljarder). Under den gångna helgen presenterade också justitieminister Morgan Johansson (S) en stor polissatsning, och i sitt tal i Eskilstuna lovade statsminister Stefan Löfven att barnfamiljerna ska få sitt.

Enligt Expressen (21/8) ska Löfven också gå allianspartierna till mötes och dra tillbaka två av de tre förslag till skattehöjningar som aviserats. Utan höjningar för fåmansföretagen och de som betalar statlig skatt hoppas han undgå hotet om ett misstroendevotum mot finansministern, men han går också miste om miljarder att användas till reformer. Endast flygskatten blir kvar, enligt uppgifterna till tidningen.

Samtidigt bekräftar civilminister Ardalan Shekarabi (S) att regeringen kommit överens med Vänsterpartiet om att lägga fram ett förslag om begränsning av vinster i välfärdsföretag. Mer detaljer kommer inom kort. I det korta perspektivet behöver regeringen V:s stöd i höstbudgeten, och det villkoras uppenbarligen av vinstfrågan. Och om riksdagsmajoriteten tycker annorlunda så har man ingenting emot om detta blir en valfråga nästa höst. ”Vi vet var väljarna står”, sade Shekarabi självsäkert till Sveriges Radio (20/8).

Frågan är ändå om regeringen läser av situationen rätt. På ytan ser allting bra ut. Med snart fyra års högkonjunktur i ryggen kan man genomföra det man vill, ge var och en vad de vill ha och ändå säga att man tar ansvar för såväl rikets säkerhet och tryggheten på gator och torg som landets ekonomi. Problemet är att mycket lite görs för att möta de enorma utmaningar som finns runt hörnet.

Kostnaderna för den tudelade arbetsmarknaden och bristen på integration kommer att öka, liksom kostnaderna för en åldrande befolkning med allt fler pensionärer. Det är kommunernas ekonomi som påverkas i första hand. Om sedan konjunkturen viker och privata arbetsgivare börjar ta till flykten skapas en perfekt storm som inga skattehöjningar eller statsbidrag kan kompensera fullt ut.

Regeringen vet kanske var väljarna står just nu. De vill ha någon som patrullerar både kvarteret hemma och gränsen i öst. Men om ett år kan de stå någon annanstans. Och då är höstbudgeten inte längre någon valbudget.