Den som vill kan alltid ifrågasätta vad som menas med ”mest förföljd”, men det är i så fall ganska poänglöst. Det står höjt över allt tvivel att kristna utsätts för allvarliga övergrepp i en rad av världens länder.

Det väsentliga är inte hur man graderar förföljelse utan att förföljelse av människor på grund av deras religiösa tillhörighet alltid är lika oacceptabel, oavsett vilken grupp som drabbas. Religionsfrihet är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna.

En ny påminnelse om allvaret finns i årets rapport från organisationen Open Doors som tagit som sin uppgift att dokumentera just förföljelser av kristna. Open Doors började sin verksamhet på 50-talet genom att smuggla in biblar till kommuniststaterna, först inom sovjetblocket och senare också till Kina, länder där religion av alla slag sågs som ett hot mot samhällsordningen. De som var med på den tiden skulle känna igen sig i dagens situation, där det kommunistiska och ateistiska Nordkorea är det land som är i särklass farligast för kristna.

Listan fortsätter med ett antal muslimska länder, med bland andra Somalia, Afghanistan, Pakistan och Iran ”högt” placerade. Sedan följer Eritrea där befolkningen är blandat muslimsk och kristen och där den lokala ortodoxa kyrkan vill ha monopol på kristen tro och samspelar med den diktaturregim som lagt under sig landet. Sedan följer ytterligare en rad odemokratiska länder, ofta men inte alltid, med muslimsk majoritet. Där finns också Egypten som har en stor kristen minoritet, kopterna, som i dag utsätts för tilltagande förföljelse och där IS har tagit på sig ansvaret för flera attacker mot kyrkor.

Som alltid hänger övergrepp mot en grupp nära samman med övergrepp mot andra grupper. I Nordkorea är alla religioner lika förbjudna, med undantag för den säregna kult som ägnas nationen själv och den styrande Kim-dynastin. Grupper som IS attackerar kristna, och naturligtvis judar, och därtill små religiösa minoriteter som yazidier, liksom shia-muslimer som i sektens föreställningsvärld har avfallit från den ”sanna läran”.

Ändå får förföljelser mot just kristna ofta passera utan starkare reaktioner. Någon rationell förklaring till detta går inte att hitta. Däremot kan man ana en del tankefel. En del kan leva i tron att kristna generellt hör till de mer gynnade inom sina respektive samhällen – i verkligheten är det nog snarare tvärtom. Andra kan koppla ihop kristendomen med kolonialväldena – i djup okunnighet om hur gamla de kristna samfunden i exempelvis Mellanöstern verkligen är. Några kan tro att protester mot förföljelser av kristna skulle komplicera motståndet mot islamofobiska föreställningar i västvärlden.

Men det är naturligtvis tvärtom. Rätten att tro och fritt utöva en religion kan inte graderas. Den måste gälla lika för alla.

Håkan Holmberg

Politisk chefredaktör