Säga vad man vill om nämnden för vuxna med funktionshinder (VFN) i Uppsala kommun. Det är knappast den nämnd som mest av allt förknippas med tuffa ideologiska strider och oväntade politiska allianser. Ja, nämndpolitik överlag präglas mer av sakpolitik och sövande konferensrum, av en majoritet som får igenom sin linje och en opposition som pliktskyldigt lämnar in sina reservationer.

Men på förra veckans VFN-sammanträde bröts mönstret. Det var när nämnden skulle ta ställning till ett delbetänkande från den statliga missbruksutredningen som vänner blev motståndare och nya allianser bildades. Folkpartiet yrkade nämligen, med stöd av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern, att nämnden skulle välkomna förslaget att slopa kravet på att varje enskild kommun i ett landsting måste samtycka vid genomförandet av sprutbytesverksamhet.

Detta var någonting som som Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet - på tal om otippade samarbeten - inte kunde acceptera. Och det är förstås inte det kommunala självstyret nej-sägarna månar om. Det är motståndet mot sprutbyte som motiverar deras ställningstagande.

Det är lika nedslående som förvånande att ogrundade värderingar och olyckliga sammanblandningar får styra Moderaternas, Kristdemokraternas och Vänsterpartiets ställningstagande. Även om sprutbyte handlar om att ge missbrukar tillgång till rena sprutor, ska inte sprutbyten ses som en narkotikapolitisk åtgärd. Det handlar om smittskydd, och om att rädda liv.

I över 20 års tid har det funnits ett sprutbytesprogram i Skåne. Det infördes som ett sätt att hindra spridningen av hiv och hepatit bland missbrukare. Av samma skäl bör det vara möjligt att införa liknande verksamheter i andra delar av landet, till exempel i Uppsala läns landsting. Särskilt som motståndarsidan, förutom att vara en oväntad konstellation, inte har argumenten på sin sida. Varken påståenden om att det skulle uppmuntra till missbruk eller att åtgärderna skulle vara verkningslösa, håller.

Välordnade sprutbytesprogram har alla förutsättningar att lyckas med det de syftar till: att hjälpa missbrukare till ett något drägligare liv, genom att skydda dem från sjukdomar som sprids via begagnade sprutor. Det är ingen slump att generaldirektörerna för just Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet för några år sedan ställde sig bakom sprutbytesprogram.

Nämndsvaret i Uppsala innebär förstås inte att det blir något sprutbyte inom den närmaste tiden i landstinget, men det visar tydligt att det finns en politisk majoritet för att genomföra det i kommunen. Riktigt intressant blir det den dagen något parti väcker frågan i landstinget. För om partierna grupperar sig likadant där som i VFN, finns det en landstingsmajoritet för sprutbytesverksamhet.