Det är lätt att gripas av hopplöshet inför uppgiften och att vara pessimistisk om möjligheterna att få med sig länderna i förändringsarbetet. Så här långt inger ändå rapporterna från Paris en viss tillförsikt att någon förändring i rätt riktning också på det globala planet är möjlig.
De första stegen på vägen måste hur som helst tas på det lokala planet och också här är en viss optimism på sin plats. Uppsala kommunfullmäktige skärpte i måndags kommunens klimatmål till ett fossilfritt Uppsala 2030. Redan har det under några år stått klart att Uppsala, oavsett kommunledningens partifärg, gjort stora ansträngningar för att lyckas få ned utsläppen och att vidta flera åtgärder i miljövänlig riktning. Inte minst arbetet med Uppsala klimatprotokoll gjorde att Världsnaturfonden utsåg kommunen till årets svenska klimatkommun 2013.
Men lite har det väl ändå gnisslat och konstrats i leden under de senaste åren? Ja, lite men ändå mycket mindre än vad man skulle ha kunnat vänta sig.
En rad företag och institutioner som ingår i Klimatprotokollets arbete i Uppsala har varit påfallande inställda på att lösa miljöproblem, inte minst med tekniska lösningar. De sex ton växthusgaser som Uppsalaborna hittills släppt ut ska ned till målet, ett halvt ton år 2050.
Det är ett mål som kommer att beröra Uppsalaborna mer än hittills eftersom de hittillsvarande utsläppen är ovanligt höga för att härröra från en stad och kommun utan några större industrier med stora utsläpp. Det betyder alltså att arbetet med att minska det ekologiska fotavtrycket från Uppsalabon måste intensifieras.
En känslig fråga är Uppsalabornas resvanor. Utsläppen från flygturismen har ökat med 100 procent från 1990. Vilken Uppsalabo är beredd att avstå från den välförtjänta semestertrippen till soliga varma stränder? Visst går det att kompensera men skärskådar man den genomsnittlige Uppsalabons utsläppskonto blir det sannolikt en tuff uppgift att få ned utsläppen till minimala 500 kilo.
Ett sätt som den enskilda Uppsalabon kan förbättra saldot på detta konto är förstås att avstå från utsläppsalstrande bilåkande och i stället satsa på miljöbilar och kollektivtrafik. Men ska det vara möjligt att genomföra i vardagslivet måste förutsättningarna ändras avsevärt. På det gemensamma, politiska planet går det att förbättra kollektivtrafiken och göra den mera bekväm, billig och lättillgänglig så att den blir vars och ens förstahandsval för Uppsalaborna.
Det kostar pengar och kräver större ekonomisk satsning från kommunen än vad som är fallet i dag. På det privata, enskilda planet handlar det om att välja kollektivtrafik, miljöbil när man måste byta bil eller att gå med i bilpool. Utan vissa uppoffringar torde det bli svårt att nå de ambitiösa men livsnödvändiga målen.