En vit, en blå och en gul. Traditionellt har det ofta också stått samma partinamn på valsedlarna vi stoppar ned för valet till riksdag, region- och kommunfullmäktige. Men de senaste decennierna har andelen ”otrogna” i lokalvalen blivit allt större, visar undersökningar (UNT 7/9). Så många som var tredje väljare är så kallade röstdelare som inte väljer samma parti i alla tre valen. Det är ett sundhetstecken, men det kan bli ännu bättre.

I går presenterades den lokala opinionsundersökningen till kommunalvalet i Uppsala i UNT, den bygger på 550 intervjuer. För den som är van att läsa riksundersökningar (och det är många i dessa dagar) skiljer sig röstsiffrorna åt ganska kraftigt. Men Uppsalaborna röstar annorlunda än genomsnittet också till riksdagen, på grund av befolkningens sammansättning. Exempelvis har MP, L och FI fler sympatisörer, medan S och SD har färre.

I detaljerna syns ändå att M tappat lite mer i Uppsala kommun än i riket under mandatperioden (från 19 till 13,7 procent) medan S behåller sitt stöd i Uppsala på knappt 27 procent (jämfört med en kraftig nedgång i landet). För de mindre partier är det svårt att dra några slutsatser alls. Felmarginalen är förstås stor när det bara handlar om några tiotal väljare i undersökningen.

Det kommer att bli en dramatisk söndag när de 81 platserna i kommunfullmäktige ska fördelas. De rödgröna partierna har styrt med egen majoritet (42 mandat) i fyra år, en allt ovanligare situation i svenska politiska församlingar. Nu tyder en hel del på att majoriteten försvinner, men att man behåller sitt övertag över den borgerliga alliansen.

Sverigedemokraterna kan bli tungan på vågen, som partiet varit i riksdagen under åtta år. Men det kan också Feministiskt initiativ bli, om man får behålla en eller båda sina ledamöter. Uppsala kan faktiskt bli röd-grön-rosa, som Stockholms stad de senaste fyra åren, eller så blir det ett blocköverskridande samarbete. Låt oss hoppas på det senare.

Det saknas inte viktiga sakfrågor i Uppsala som borde ge utslag i kommunvalet. Bostadsbyggandet och stadsplaneringen är det mest uppenbara. Här har de båda blocken varit överens. Det borde de fortsätta vara, men om en lugnare takt med bättre bevarande av grönytor och bättre kollektivtrafik. Ingenting tyder på att de två partier som förordar fortsatt hög byggtakt, S och M, representerar en majoritet av Uppsalaborna efter valet, inte ens i närheten.

Ekonomin är fråga som borde fått större utrymme i den lokala valrörelsen. Det handlar inte bara om tioöringar i skatt, utan om effektiviteten i välfärden och om skulder och underskott. Kommunens mångmiljardskuld och budgeten på Akademiska sjukhuset som återigen befinner sig helt utom kontroll. Det är tre val som äger rum i morgon, och varje röst bör övervägas noga. Det är upplagt för ännu högre grad av otrohet bland Uppsalaväljarna.