De senaste veckorna är ett illustrativt exempel på hur vårdkedjan fungerar i dag. Akademiska sjukhuset har akut brist på vårdplatser. Vilket beror på att kommunen avvecklat platser på korttidsboenden. Vilket i sin tur beror på att patienterna ska vårdas hemma i större utsträckning. Cirkeln sluts när man blir svårt sjuk igen och måste läggas in på sjukhus. Där ligger redan en person som inte behöver vården, men som inte kommer därifrån.

Enligt SVT (19/4) beskrivs vårdplatsläget på Akademiska med färgkod röd (mycket allvarligt). Det beror på en kombination av sjuksköterskebristen och nämnda brister i vårdkedjan. UNT har under flera år berättat om flykten av sjuksköterskor. Allra värst var det 2016 då 15 procent av alla sjuksköterskor i regionen lämnade sitt jobb. De har inte kommit tillbaka. Under 2017 hade dessutom storsjukhuset en konflikt med nattpersonalens schema, vilket fick ännu fler att sluta.

Personalbristen har lagt grunden för ett ohållbart läge när det börjar krångla med in- och utflödet av patienter. Den senaste tiden har omkring tio procent av vårdplatserna, 85 stycken, varit stängda. Trycket på de kvarvarande platserna ökar förstås när 16 färdigvårdade patienter, enligt SVT-reportaget, finns kvar på sjukhuset.

I grunden handlar förändringarna i vårdkedjan om att spara pengar. Kostnaden per dygn på ett sjukhus är mycket högre än på ett kommunalt boende, som i sin tur är mycket dyrare än att få hjälp av hemtjänsten i hemmet. Termen ”färdigvårdad” betyder någonting helt annat 2018 än det gjorde på 1980-talet. I och med Ädelreformen i början av 1990-talet kan man, något förenklat, säga att kommunernas äldreboenden blev den nya långvården.

Under 2000-talet har den avancerade (men inte akuta) vården flyttat in i hemmen. Mellanvårdsformer som korttidsboenden har tidigare fyllt en viktig funktion men nu avvecklas alltså även dessa. ”Det är ett projekt som vi kallat för trygg utskrivning. Många vill hellre komma hem och sedan är det också en kostnadsfråga, säger Carina Juhlin, direktör på Äldreförvaltningen, till SVT.

”Råttan på repet”- metoden ser bra ut på papperet, men man glömmer en viktig sak, som potentiellt också är en mycket stor kostnad för samhället. Ett skäl till att det blir så mycket billigare hemma är att anhöriga tar ett större ansvar. Den åldrande maken eller makan hugger i själv i stället för att ringa på hjälp, och blir själv snabbare vårdkrävande. Medelålders barn ställer upp, i stället för att jobba (och dra in skattepengar). Dessa lägger också mycket tid på att ringa, tjata och fixa förflyttningarna mellan vårdformerna.

Den kommun- eller regionpolitiker som kan ordna bra boendeformer mellan sjukhus och hem, som kan förbättra samordningen mellan kommunen och regionen och som, sist men inte minst, kan förbättra arbetsvillkoren för de vårdanställda – den förtjänar väljarnas förtroende i september.