Folkresningen i Eriksberg, med 420 skrivelser om utbyggnadsplanerna, kommer att få effekt. Kommunalrådet Erik Pelling (S) ”räknar med en del korrigeringar” (UNT 20/3). Så lät det inte riktigt för ett par månader sedan, då samme Pelling kommenterade planerna med att ”huvuddelen kommer inte att stoppas” (UNT 30/1). Det var ett klokt drag av kommunledningen att förlänga samrådstiden och att besluta sig för att lyssna mer på Eriksbergsborna.

Men det räcker inte med att hyvla lite här och där för att alla ska bli nöjda. Planen är att nästan fördubbla stadsdelen från 3 800 till över 6 000 lägenheter. Fem SLU-forskare beskrev på UNT Debatt (8/2) planerna som att ”kommunen vill placera en ny stadsdel, inuti en inbodd stadsdel”. Forskaren Per G Berg sade vid ett möte i Eriksbergsskolan (UNT 1/3) att ”det som planeras i Eriksberg är i särklass den mest extrema förtätningen jag sett”.

I gårdagens UNT försöker Erik Pelling att gjuta olja på vågorna genom att slå fast att grönytorna i Eriksberg ska värnas. Ja, inte alla förstås, en del ska bebyggas. Men de ska ersättas genom att kommunen investerar i ”parker”, till exempel lekplatser och ”gångstråk”. Men inte ens de finaste parker kan ersätta riktiga grönområden med riktig skog, som innebär rekreation för alla åldrar.

En förmildrande omständighet är alltså att man i första hand ska bygga på parkeringsytor och gårdar, att man till stor del ersätter asfalt med betong. Men då tänker man inte på vad förtätningen innebär i form av insyn och brist på dagsljus. Det skulle bli ett helt nytt Eriksberg för både gamla och nya invånare, långt ifrån förorten med de böljande trädklädda kullarna.

Kanske är den planerade förtätningen i Eriksberg i särklass, som Per G Berg påstår. Men konkurrensen är benhård bara i Uppsala. Gränby, Sala backe och Librobäck ligger nog inte långt efter bland befintliga områden. Och i nya områden som Industristaden, Rosendal och det planerade Ulleråker är husen både höga och står tätt.

Uppsala bygger sedan en tid mest i landet per capita. Kommunledningen har valt att inte titta tillbaka i sin jakt på nya invånare. Tyvärr har man inte blicken framåt heller. Uppsala riskerar en trafikinfarkt när alla ska ta sig till jobb, skola, handel och fritidsaktiviteter. Spårtrafik är överlägset för att frakta stora mängder människor. Men det är inte längs befintliga spår som Uppsala växer, utan som sagt genom förtätning. Och nya spår ligger flera decennier bort i planeringen.

Ytterst handlar det om stadens attraktivitet. Den har tagits för given i den vackra universitetsstaden med den låga arbetslösheten och en närhet till naturen som får det att vattnas i munnen på stockholmarna. Men vilka kommer att vilja flytta hit med de nya förutsättningarna? Det behövs ett skifte i synen på det framtida Uppsala, och Eriksberg kan bli en början på en tillnyktring.