I går kunde man läsa att Uppsalaborna har svårast i landet att skaffa nya vänner. 35 procent av länsborna tycker att det är mycket eller ganska svårt att hitta en ny vän, mot bara 25 procent av skåningarna eller örebroarna. Man får ta den för vad den är, undersökningen från Lernia och Demoskop. Med totalt 1 800 tillfrågade blir det svårt att dra slutsatser om regionala skillnader. Något skämt om stereotyper kanske det blir, om fryntliga skåningar och inbundna forskare, sedan går vi vidare.

Men det finns en allvarlig botten i detta. Expat Insider gör årligen en omfattande undersökning av hur det är att bo och leva i ett annat land. Sverige hamnar varje gång i botten som det folk det är allra svårast att knyta kontakt med. Något bättre går det i Danmark och Norge. Detta krockar förstås med vår önskan att vara ett öppet land. En sådan finns fortfarande, trots en tillfälligt stramare migrationspolitik.

Hur ska man kunna integreras i ett land där invånarna inte ens är integrerade med sig själva? Segregationen i förorter har varit på tapeten de senaste decennierna. Men ärligt talat har gränserna alltid varit skarpa i Sverige – mellan generationer, mellan människor med olika utbildningsnivå och så vidare. Se dig omkring och se hur lite det behövs för att vara avvikande i ett bostadsområde.

Uppsala har sin historia som universitetsstad. Den traditionella uppdelningen av staden var väster om ån, akademin, och öster om ån, de övriga. Det här har förstås mjukats upp rejält med tiden och är knappast en relevant beskrivning av dagens kommun med 220 000 invånare. Uppsala är en modern stad med ett växande näringsliv. Universiteten är fortfarande mycket viktiga men inte avskurna från samhället på samma sätt som förr. Men är Uppsala en integrerad stad? Nja.

Säg mig var du bor och jag säger dig vad du röstar på. Det är en sanning i många städer, men då handlar det mer renodlat om inkomstnivåer. Jag vill påstå att Uppsala haft (och kanske har) ett finmaskigare nät än så för att dela upp sin befolkning. Det är farlig mark, men visst är det sällan man blir förvånad när någon i en viss typ av bostad i ett visst område berättar vad hen jobbar med? Radhus i det området? Grattis till doktorsgraden men du blev aldrig professor, va?

Utan att göra en stor sak av vare sig Lernias undersökning eller mina egna erfarenheter: Man kan ändå fråga sig om det går att göra mer för att Uppsala ska bli en bättre blandad stad, där folk med olika bakgrund och erfarenheter kan mötas. En del har gjorts, till exempel i Gränby, och det nya Gottsundaprojektet är också det en lovvärd ansats. Sedan återstår en utvidgad och attraktiv stadskärna, längs ån men också över järnvägen, för mer kultur och handel och fler mötesplatser.

Om det gör det lättare att skaffa vänner är en annan fråga. Så förtvivlat svårt är det ändå inte, enligt två av tre Uppsalabor.