Var i fridens namn ska dessa få plats, kan man fråga sig när man trängs i julkommersens centrum med åtskilliga av de 200 000 som redan lever i Uppsala. I julhandeln blir ju Uppsalas trånga stadskärna särskilt märkbar, och rekord slås väl denna vecka när till råga på allt Stora Torget är upptaget av Musikhjälpens hela maskineri.
Men kanske kan Musikhjälpens behov av torget också vara till hjälp för stadsplanerarna. Hela busstrafiken som annars utgör Stora Torgets kärnverksamhet är nämligen flyttad till sidogator – och plötsligt förverkligas visionen av ett bussfritt torg. Låt vara att det är tillfälligt men några idéer om framtiden kan omflyttningen ändå ge.
Sedan några år har busstrafiken i staden om organiserats så att det är färre bussar som angör Stora Torget i dag än för till exempel tio år sedan. Men de linjer som korsar torget transporterar ändå ett stort antal resenärer rakt in i hjärtat av centrum. Busslinjerna utgör en viktig pulsåder i stadens liv.
Resultatet blir dock att kvarteren kring torget fortsätter att vara centrum och ju längre därifrån man kommer desto mer perifera blir kvarteren. Om bussarna flyttades helt från Stora torget till angränsande gator som Sankt Olofsgatan, Bangårdsgatan eller Bäverns gränd skulle stadskärnan vidgas, handeln kunna expandera längre ut och fler kvarter skulle kunna införlivas i ”centrum”.
Men finns det verkligen möjligheter att flytta ut handeln, frågar sig säkert vän av ordning. Bostäder nära stadskärnan har hittills effektivt förhindrat etablering av butiker. Men visst går det, om man vill. Kungsängsgatan söderut från Bangårdsgatan skulle ju kunna få fler butiker, kvarteren kring Vaksalatorg är ju också underutnyttjade, detsamma gäller Svartbäcksgatan från Luthagsleden och norrut. Redan nu försöker man för övrigt etablera handel och service i bottenvåningen på de nya hus som byggs utmed Råbyvägen. Det borde gå att intensifiera utvidgningen av handeln.
Uppsalas handel äger ju inte bara rum i stadskärnan utan förvisso också i de stora externhandelsområdena runt staden. En kommun med känsla för god miljö och hållbar utveckling borde sätta ned foten och bromsa den skenande utvecklingen av externvaruhandeln vilket gör att klimatpåfrestningarna hela tiden ökar. Dessa ytterområden nås enklast med bil och med större svårighet med kollektivtrafik. Det är verkligen gårdagens trafiklösningar som morgondagens Uppsalabor får hålla till godo med.
En elegant lösning på såväl handeln i stadskärnan och på kollektivtrafikens behov är att utveckla spårväg. Handelsstråk utmed spårväg kan bli mycket attraktiva och lönsamma visar undersökningar från motsvarande städer på kontinenten. Det är dags att sätta ned foten och återinföra spårväg i Uppsala.
Kersti Kollberg
Fristående kolumnist