Den senaste tiden har det pratats mer om de ”galna mödrarna” i Sverige än på många år. Anledningen till att ”Madres de la Plaza de Mayo”, kvinnorna som i centrala Buenos Aires protesterade mot militärjuntans övergrepp, nämns så ofta är varken att det gått 40 år eller att det finns många anknytningar mellan Argentina och Sverige. Skälet är att det dags för fotbolls-VM och att det åter arrangeras i ett land med stora demokratiska brister, nämligen Ryssland.

Det kan ha varit så många som 30 000 argentinare som ”försvann” under Det smutsiga kriget 1976-1983. Samtidigt stod landet som värd för fotbolls-VM 1978, en stor propagandaseger för generalerna som dessutom slutade med seger för hemmanationen (3-1 mot Holland efter förlängning). Mitt i detta fanns det svenska landslaget och reaktionerna sammanfattades kanske bäst av förbundskaptenen Georg Åby Ericsson på frågan om regimens tortyr: ”Jag har inte sett någon”.

Hellre förekomma än förekommas, tänkte Svenska Fotbollförbundet, och bjöd in Civil Rights Defenders till uppladdningslägret (28/5) för att berätta om förhållandena i dagens Ryssland, angående press- och yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det var säkert nyttigt, men utåt har de stora bekymren för landslaget inför avresan handlat om anfallsspelet. Hur ska Berg och Toivonen kunna leverera på måndag?

Presidenten Vladimir Putin har en annan ingång till fotbolls-VM än till vinter-OS i Sotji för fyra år sedan. Då slog han på stora trumman och satsade 300 miljarder kronor på ett stort spektakel i jättearenor. Men eftermälet blev övergivna byggen och framför allt den enorma dopinghärva som fortfarande förföljer Ryssland och de ryska idrottarna. Man satsade för hårt på det nationalistiska kortet, den tillfälliga framgången i strålkastarljuset.

Inför VM i fotboll 2018 har det handlat mer om Rysslandsbilden, att visa upp ett land som har utvecklats. Den kalla kommunisttiden, den kalla maffiatiden och den likaledes kalla Putineran ska tyna bort när fans från hela världen festar tillsammans på mat och dryck i sköna miljöer. Till skillnad från ett OS sker en hel del av bevakningen på ett fotbolls-VM utanför arenorna. Så har man tänkt i Kreml.

VM sparkar i gång i dag med matchen mellan Ryssland och den absoluta monarkin Saudiarabien. Det kommer att handla om fotboll och åter fotboll den närmaste månaden, om Messi, Ronaldo och de andra. Detta följer ett givet mönster, men frågan är vad som händer mellan matcherna. Ryssland är världens tredje farligaste land för journalister (efter Kina och Turkiet), enligt Reportrar utan gränser. Hur kommer det att märkas? I värsta fall inte alls, om ingen vågar ställa obekväma frågor.

Nästa gång, 2022, är diktaturen Qatar värd för fotbolls-VM. Om Sverige kvalificerar sig får spelarna plugga mänskliga rättigheter igen. Och fackliga rättigheter, då tusentals byggnadsarbetare fått sätta livet till under förberedelserna.